En julhälsning för det kommande året

Happy Christmas Santa

Det har nyss varit jul. Det har få av er som läser detta inlägg missat. Jag hoppas att din jul varit god.

Kring jul tar många tillfället och i akt och lyssnar på sin inre Karl Bertil Jonsson och skänker pengar till välgörenhet av olika slag, eller bidrar på andra sätt till att glädja någon som de inte känner. Det är fantastiskt och ni är alla värda ett stort tack.

Jag såg före jul att många jag känner bidrog till Musikhjälpens insamling för att alla kvinnor ska få överleva sin graviditet. Heja er, det blev totalt över 28 miljoner kronor! Jag såg också att många bidrog till Skokartongsappellen och liknande initiativ och skänkte julklappar till dem som inte får av någon annan. Jag hoppas att just ni fick en extra god jul!

Jag har det väldigt bra. Kanske för bra. Detsamma gäller min familj och de flesta i min närmsta krets. Bra på vilket sätt då, undrar du kanske? Jag har ett fint hem som ger mig (fysiskt och psykisk) trygghet och tak över huvudet. Jag har mat på bordet (mer än jag behöver för det mesta och alldeles för ofta etiskt tvivelaktig). Jag har möjlighet att köpa saker bara för att de är fina, till mig och min familj och jag skyddas av a-kassa, försäkringskassan, sjukvården, tandvården och diverse egna sparkonton och försäkringar om något skulle hända. För att nämna några saker. Jag har dessutom många, många människor omkring mig som älskar mig, skyddar mig och tar hand om mig. Och jag om dem.

För mig känns det väldigt fel att inte finnas där för andra människor, kända eller okända, eftersom jag kan. Det är så enkelt: jag kan. Det handlar inte om att vilja hjälpa eller vara en ”jävla fin person” eller nåt; jag tycker att det är min förbannade skyldighet som medmänniska att visa solidaritet med andra. Alla tycker tyvärr inte det.

Tack och lov att det finns människor som brinner för flickors rätt till utbildning, för att skydda och bevara vår planet och alla varelser på den, för det fria ordet och demokratin, för allas lika värde, för att finnas till hand för de som är sjuka eller ensamma, för barn och vuxna, män och kvinnor, var vi än föds, bör eller dör i världen.

Själv gör jag det enkelt för mig – jag börjar där jag står. Varje dag när jag tar mig till och från jobbet eller affären eller förskolan eller vad jag nu gör, ser jag människor omkring mig. En del allt, andra har något, andra har nästan inget.

Under november och december samordnade en insamling av kläder, skor, underkläder och hygienartiklar som skänktes till Frälsningsarméns sociala center i Hornstull här i Stockholm. Dit kan den komma, som saknar hem, medel eller socialt sammanhang. Man erbjuds enklare förtäring, man kan få hjälp att sköta sin vardag (kanske ringa någon exempelvis) och man kan få en dusch med rena kläder efteråt. Det går dessutom att få ett matpaket med sig.

På min och makens arbetsplatser samt i vår bostadsrättsförening har folk skänkt det de kan avvara. Det har blivit ganska många kassar och det är väldigt lätt. Skicka bara ett mail till dina arbetskamrater och ni är igång. Själva lämnade vi en stor laddning kläder och skor tidigare i höstas så till denna inlämning passade vi på och köpte rejält med hygienartiklar: bindor, rakhyvlar, tandborstar och tandkräm etc. Jag hoppas att det ska komma någon i min närhet till godo. Jag vill dock poängtera att det inte är intressant värdera ett initiativ högre än ett annat, eller att värdera någons godhet utifrån summa hen skänker. För ingen människa kan göra allt, men alla kan göra något!

Kom bara ihåg en sak: året har 365 dagar och ett paket bindor tar snabbt slut. Plocka gärna fram din inre Karl Bertil, även om det är en solig dag i maj.

God jul till alla, även i år!

Annonser

Mer nytt i samlingen

20140115-105522.jpg

20140115-105530.jpgNu har min lilla samling av bordständare från Rörstrand vuxit igen. Sen senast har det tillkommit 3 nya små älsklingar.

20140115-105115.jpgEn grönmelerad med mycket oklar stämpel. Det är ristat R med kronor för Rörstrand samt Sweden. Det står även T2, kanske ett test?

20140115-105100.jpgFrån Drejargruppens arbete 1975 kommer denna tändare ur serien Sepia.

20140115-105109.jpgSist, och faktiskt minst i samlingen, är denna lilla knubbiga sak ur serien Veronica formgiven av Sylvia Lechouvius för Rörstrand Atelje. Sylvias arbete marknadsfördes ibland som Drejargruppens, och jag tycker att stilen rimmar väl med deras arbete.

Jag har för övrigt en idé om att försöka göra en sammanställning av Drejargruppens arbete, och koppla med de namn de gavs i marknadsföringssammanhang. Om du har bilder på produkter av Drejargruppen, skicka/läkna gärna till mig så använder jag dem!

Ett steg till

1053475_96369931

Som du kanske läste i bloggen för ca en vecka sedan, så ska jag under 2014 ta mig några steg närmare ett hållbart liv. En av de första sakerna jag bestämde mig för att göra, var att beställa en matkasse med färdiga menyer för leverans hem en gång i veckan. Kassen kommer från Ecoviva, som tyvärr bara levererar i Sthlm och ett fåtal andra städer. 

Jag ser flera fördelar med det.

1. Merparten av varorna i kassen är ekologiska (= hållbart samhälle)

2. Vi behöver inte tänka på vad vi ska laga för mat, någon annan gör det åt oss (= större variation)

3. Vi slipper en del handling varje vecka och får mer tid tillsammans i familjen (= hållbara relationer)

4. Måltiderna är portionsberäknade och alla ingredienser ska användas, vilket borde leda till mindre svinn (= hållbart samhälle)

5. Sist, men inte minst; menyerna från Ecoviva ser både läckra och kreativa ut, samtidigt som de passar hela familjen! (= stor matglädje = hållbara liv)

Eller vad säger du?

Skärmavbild 2014-01-14 kl. 12.40.37

Om soldattorp

torptavle

Lövåsen är som du kanske redan läst på sidan Om Lövåsen en soldattorp, närmare bestämt soldattorp SK-00-0100 vid Skaraborgs regemente, Livkompaniet, Borgunda socken, Kullabolets rote. Tavlan ovan är en soldattorpstavla från Kungliga Skaraborgs Regemente, Livkompaniet, dit alltså Lövåsen hörde. Tyvärr finns ingen tavla kvar hos oss, men vi funderar på att tillverka ny en enligt formen ovan och sätta upp.

På sidan Om Lövåsen  hittar du en förteckning över de soldater som man känner till har varit indelade på Lövåsen.

Men vad var egentligen ett soldattorp? Jag tänkte vi kunde göra ett inlägg om detta. Information har jag hämtat (alltså kopierat, fy skäms) från tre olika källor; Centrala soldatregistret, Eringskog och Wikipedia. Flertalet av de textlänkar som finns nedan går också till Wikipedia. Bilder är hämtade från Digitalt museum. Om du för musen över bilden så kan du se ägare till bilderna samt fotograf i förekommande fall. Klicka på bilden för att komma till källan.

OM SVENSKA SOLDATTORP

162798

Ett soldattorp, även kallat knekttorp eller (soldat)boställe är i Sverige (och Finland) ett torp som byggts åt och användes av en indelt soldat i det ständiga knektehållet (indelningsverket) från 1600-talet till år 1901.

Under början av 1680-talet omorganiserade Karl XI den svenska krigsmakten till ett system som kom att kallas indelningsverket. Detta innebar att ett enhetligt och ständigt knekthåll skulle upprättas i hela riket landskapsvis eller länsvis. Syftet var att alltid ha ett bestämt antal soldater som var vältränade och som snabbt gick att mobilisera i krig. Dessutom ville Karl XI även stärka krigsmakten efter det dansk-svenska kriget 1675 – 1679, vilket var omöjligt med de då gällande utskrivningarna som innebar att gårdarna efter sin förmåga fick ställa upp med män vid krigstillstånd. Nu indelades de svenska gårdarna i grupper, rotar, som var och en höll en soldat med utrustning, lön, odlingsmark och torp, det så kallade soldattorpet. Avlöningssystemet var sålunda uppbyggt på naturahushållningens princip och som motprestation fick rotebönderna befrielse från utskrivning för sig själv, en dräng och en pojke. Soldaten levde av sitt torp, förvarade utrustningen hemma och gjorde varje år ett ”möte” på regementets exercished.

Till torpet skulle höra mark att odla sitt egna upphäll på. Det skulle vara socknens bästa mark och den skulle vara omkring ett halvt tunnland. Om soldattorpet fanns i Småland eller Västergötland gjorde ingen större skillnad. Inte heller var det någon större skillnad när det gällde att rekrytera manskap. På många håll var det lätt att få folk till armén, medan det på andra håll var betydligt svårare, lite beroende på vad det var för torp man erbjöd.

När det gäller de ca 35 000 torp som fanns från Smygehuk i Skåne till Treriksröset i Lappland, har många av oss säkert en anknytning till dessa, genom att vara släkt till en soldat i yngre indelningsverket. Åtskilliga av de gamla soldattorpen finns kvar efter att indelningsverket upphörde 1901 och används i dag mest som sommartorp.

SÅ SÅG TORPET UT

PS02907

Ett soldattorp bekostades av roten som anställde soldaten och skulle enligt stadgan vara 8 x 4 meter och sju stockar högt (cirka två meter). Denna specifikation bestämdes av armén för att soldaterna skulle få likvärdiga bostäder. De blev dock större under 1800-talet. Därför har de flesta soldattorp samma grundplan, men många har utökats och förbättrats av sina rotebönder och/eller ”hyresgäster”. På bilden ovan ser du soldattorpet vid I 8. Upplands Regemente, Polacksbacken, Uppsala. Fotot togs 1935 till en artikel i UNT.

Soldattorpen bestod ofta av ett stort kök som samtidigt fungerade som vardagsrum och sovrum, samt en kammare och en inbyggd förstuga. Väggarna var timrade och taket var täckt av näver och torv. Vidare ingick även fähus, lada, förråd och dass. Intill torpet låg en liten åker (några tunnland) samt ett ängsområde som skulle ge ca 2 lass hö. Det var ej den bästa jorden som bönderna upplät till soldattorpen (tvärt emot vad man skulle enligt en annan källa). Vidare erhöll soldaten en ko, några får eller en gris, några höns, utsäde, ved, bete för kreaturen samt rätt att låna en häst som dragdjur till bl.a. kvarnskjutsar. Soldaten skulle stå för de mindre reparationerna av torpet och rotebönderna för de större. Alla torp i hela landet hade alltså i princip ha samma utseende och storlek men var ofta byggda på ett för orten vanligt sätt. Detta var förutsättningarna för allmogen i Sverige under senare delen av 1600-talet, när de små soldattorpen med tillhörande byggnader skulle byggas.

PS02906 PS02908

Även här är bilderna från soldattorpet vid I 18 i Uppsala, tagna av Paul Sandberg 1935.

VARDAGEN PÅ TORPET

46108

Soldaten var borta en hel del från soldattorpet, inte bara i krig utan även i fredstid på övningar eller arbetskommenderingar. Det var då soldathustruns ansvar att sköta torpet och ofta en stor barnkull där utöver. Hon fick sköta djuren, mjölka, se till att skörden bärgades, så på våren, underhålla byggnaderna mm.

In- och utflyttning skedde vanligen vid midfaste (15/20 mars) eller vårfrudagen (25 mars). Då verkställdes en ”syn”, det vill säga en inspektion att allt var i sin ordning. Dessutom genomfördes en ”torpsyn” vart tredje år även om samme soldat bodde kvar. Om torpet användes av en ryttare eller båtsman gällde likartade regler men dessa torp kallades ryttartorp respektive båtsmanstorp. Totalt fanns 35 000–40 000 torp av dessa slag vid varje tillfälle under indelningsverkets tid.

Förmånen av fri bostad i ett soldattorp var en del av den indelte soldatens ersättning och när han slutade sin tjänst blev han tvungen att flytta ut för att bereda plats åt sin efterträdare. Många familjer, vars försörjare avled under aktiv tjänstgöring, hamnade i stora svårigheter när de på detta sätt blev hemlösa med kort varsel. Enligt lag var roten skyldig att inom tre månader tillsätta en ny soldat. Dock hade ofta roten en viss skyldighet att bistå änkan i sådana fall och om soldaten avled under tjänstgöring kunde armén bistå med begravningshjälp.

Här kan du läsa en artikel om en kvinna i Knvista som 1957 bor kvar i det (nu f.d.) soldattorp där hon växte upp med sin far som var soldat. Hon beskriver bland annat hur livet var då och hur det är nu.

SOLDATTORPSSYSTEMET

Det var roteböndernas ansvar att värva soldater. Värvningen skedde främst bland egendomslösa, fattiga, drängar etc. Under fredstid var det ett sätt att komma upp sig, få ett eget torp, uniform etc. Det var också vanligt att söner till en soldat tog värvning. Ny soldat skulle värvas inom tre månader efter den förre soldaten avlidit eller begärt avsked. En ny soldat skulle presenteras för och godkännas av kompanichefen. Detta skedde vanligen på kompanichefens boställe eller vid särskilda rekryteringsmöten. Blev en soldat godkänd antogs han som rekryt. Soldat blev han först efter godkännande på nästa generalmönstringsmöte. Om roten inte lyckades rekrytera en ny soldat kunde i värsta fall en rotebonde själv få ta på sig uniformen och dra ut i fält.

Avsked från armén kunde en soldat få först vid en generalmönstring. Det kunde ske på egen begäran eller på order från armén. För att få avsked på egen begäran måste soldaten ha ett giltigt skäl som hög ålder, krigsskada eller sjukdom. Om man trodde att han kunde tjäna som soldat ytterligare en tid beviljades inte avsked. Vid avsked behöll soldaten sin lön till den månad han avgick samt fick bo kvar på soldattorpet ytterligare en tid för att sedan lämna torpet där han bott och brukat jorden under lång tid. Det kunde dock hända att han fick bo kvar så länge han levde. Om han var frisk och orkade kunde han få en tjänst som dräng hos någon bonde eller enklare sysslor i socknen och om soldatens son värvades som ersättare på roten kunde den gamle soldaten och hans hustru få bo kvar som inhysingar på torpet.

Den pension som soldaten fick då han tog avsked från det militära räckte inte långt så ofta var det fattigvården som väntade. Soldatänkor hade samma rättigheter förutom att hon inte fick lyfta återstående lön. Då tiden hon fick bo kvar på torpet löpt ut fick hon flytta, ofta till ett okänt öde. I bland kunde den nya soldaten gifta sig med soldatänkan.

Indelningsverket avskaffades 1901 och ersattes med allmän värnplikt. Den allmänna värnplikten innebar också längre och sammanhängande utbildningstider, vilket också inkluderade vintertid. Detta ställde krav på bättre förläggningar. För varje regemente utsågs en stad i landskapet där regementet stationerades. I dessa städer började man nu uppföra kaserner för de värnpliktiga. Från att soldaterna varit utspridda i landskapet samlades de nu i regementsstäderna. Många regementsstäder eller garnisonsstäder som Boden, Sollefteå, Enköping, Strängnäs och Eksjö såg nu sitt ljus.

SOLDATTORPSTAVLORNA

TES.000298

Det var efter den stora omrotering som skedde i början av 1830-talet, som det blev modernt att pryda soldattorpen med soldattorpstavlor. Då bytte många soldattorp nummer och det förekom även byte av kompani. Vidare började allt fler torp att rödfärgas. Förordningen om att torpen skulle ha en väl synlig nummertavla utfärdades 1836.

Fotografiet ovan är från överlämningen av skylten No 33 Strömsholms Kompani Westmanland Kungl Reg. till regementet. Fotografiet har text på baksidan, av vilken bland annat framgår att skylten suttit på soldattorpet Nunäs, Munktorp.

Ursprunget till att märka soldattorpen finner vi i Närke, där Karl XI vid en resa genom landskapet i början 1690-talet fann att soldaterna på sina torp direkt på väggen med rödfärg skrivit vilket regemente, kompani samt vilket nummer vid regementet de tjänstgjorde för. Målningen var gjord så att den som närmade sig torpet såg att det var en kronans man som bodde där.

Detta system blev sedan vedertaget för alla soldat- och båtsmanstorp. När det gällde kavalleriet var det bara Smålands grenadjärbataljon, som hade torpen utmärkta.

För många regementen blev tavlorna speciellt utformade för just det regementet. Ofta såg dessa ut som sköldar med regementets färger. Ibland var det en rektangulär träplatta varpå man på en svart bakgrund skrev de anbefallda uppgifterna om torpet. Varje regementschef beslutade om tavlornas utseenden.

 Här på Digitalt museum kan du se flera olika varianter på soldattorpstavlor.

I hållbarhetens år, 2014

20140108-162041.jpg
Nytt år och nya tag, eller?!

Nyår hit och löften dit. Goda ansatser mer flyktiga än en tioöressmällare i bistra nyårsnatten. Klockorna ringer in det nya och ut det gamla. Samma visa varje år.

Men i år har jag faktiskt bestämt mig för att hålla en sak – på hållbarheten. Jag är trött på denna ständiga konsumtionshets som jag ser kring mig. Jag är trött på kortsiktighet och slit och släng. Jag är trött på skygglappar inför utsatthet. Jag är väldigt trött på att vara en aktiv del av det! För inte tu tal om det. Jag gillar att shoppa, fynda, handla. Kalla det vad du vill, men kortet glöder emellanåt. Tanken gör det inte.

Jag vill öva mig på att se med annorlunda ögon på samhället omkring mig, att värdera dess innehåll och min delaktighet annorlunda. För jag tror definitivt att det är en träningsfråga, jag tror inte att jag bara kan bestämma mig i dag och vara en ny människa i morgon. Andra kan säkert, men jag tränar mig sakta men säkert. Därför tror jag exempelvis inte på köpstopp, jag tror på hållbart handlande (i dubbel bemärkelse). Jag ska göra så gott jag kan, det är alltid gott nog för mig.

Alltså, några saker som jag ska försöka bli bättre på under året:

  • Handla begagnat och vintage, istället för nytt
  • Tänka – kan jag göra det själv? – istället för att låta någon annan göra det år mig
  • Handla ekologiska och rättvisemärkta varor och produkter, istället för de som inte är det
  • Handla närproducerade varor och produkter
  • Handla solidariskt och demokratiskt mot människor i min omgivning
  • Handla kärleksfullt och respektfullt mot familj och vänner

Vad skulle detta då kunna innebära, i praktiken?

  • Jag kan baka ännu mer bröd själv, istället för att köpa.
  • Jag kan laga mer mat från grunden och undvika halvfabrikat.
  • Jag kan sy om kläder som inte passar.
  • Jag kan laga sådant som är trasigt.
  • Jag kan sy nya kläder av gammalt material.
  • Jag kan byta produkter och tjänster med andra – ex barnkläder.
  • Jag kan välja det ekologiska alternativet, när möjligheten finns.
  • Jag kan låta säsongen styra vad jag äter.
  • Se människorna omkring mig, lyssna på dem och prata med dem.
  • Lägga undan telefonen när jag umgås med andra än mig själv.
  • Odla kryddörter själv, istället för att köpa
  • Ta vara på det som växer på torpet och möjligheterna det ger.
  • Tänka först, handla sen. (Fortfarande i dubbel bemärkelse)

Jag funderar exempelvis på att börja prenumerera på matkassar och då finns det ekologiska och/eller vegetariska alternativ (Ecoviva är ett). Jag har tidigare köpt grönsakslådor från Årstiderna och varit otroligt nöjd med dem, men tror att färdiga menyer skulle passa min livsstil ännu bättre.

Det handlar inte om att spara pengar eller gå ner i vikt eller rädda världen. Tvärtom, jag tror snarare att visa utgiftsposter kan öka något, inte minst sedan jag frossat loss i vintagetyger hos Vintage in my Hearts rea på Instagram. Det handlar om att ta ett litet steg med ett hållbart liv på den plats jag står, med mina förutsättningar. Du kanske tycker att det är för lite, för dåligt eller fel saker. Men jag gör så gott jag kan, och det är alltid gott nog för mig. Kommer använda taggen #hallbart2014 för att följa upp detta under året.

Försöken att göra annorlunda får symboliseras av den färgglada men ganska sneda och vinda klänning jag sydde till dottern härom dagen. Den passar utmärkt, trots att den är sydd av mig och i ett gammalt retrotyg som jag fyndat från Mittemellan second hand (samma tyg har även räckt till gardiner, en tutmössa och förhoppningsvis ska det också räcka till ett par haremsbyxor).