Om Juleafton och Juledag

”Läs mig, det länder dig till gang,
Det hela årens lopp vill jag dig lära,
Varefter du dig skall regera.”

Så inleds bondepraktikans förord. Detta ödmjuka citat ska man kunnat läsa redan på omslaget i de äldre upplagorna. Och vem vill inte regera? Den säljer sig också vidare med en vers som beskriver ”Denna lilla boks summa och innehåll”

”Uti konstrike mästares och stjärnkikares tider,
Gamle vise män och deras likar,
Hava himmelens lopp flitigt aktat,
Med lång förfarandet saken betraktat,
Och praktiserat ett allmänt vis och art,
Varav man skall förfara snart,
Huruledes vädret det hela året förlöper,
Därför skall du denna bok gärna köpa,
Läsa och märka med rätt förstånd,
Så bliver du häri vis försann.
Du skall i Julenatt och Juledag bese,
Med deras väder, regn och snö,
Dr tolv dagar och nätter skola ickeförglömde varda,
Av vilka du det geka årets lopp skall lära,
Far sakta och denna bok icke förakta,
Hon är av visa män beaktad,
Ho spår vist, giver rätt besked,
Det gör hon av stor förfarenhet.”

I dag ska vi gå vidare med de tolv dagar som spår det kommande årets väder. Vi inledde tidigare med själva huvudrimmet kring hur man denna skrift skall förstå. Nu går vi in mer i detalj och lära oss ”Huruledes man skall förfara och märka av vädret i juldgarne, vad tillkomne ting oss bliver tillkännagivet, hela året igenom. Och vi börjar från början.

Om julafton och juldag

Ӏr Juleafton och Juledag klara,
Förutan regn och väder, så tag vara,
Det året bliver nog både korn och vin,
Så får var nog till födan sin;
Med bliver det väder och regn,
Betyder det litet korn och vin i var äng.
Kommer väder av östan hit,
Då dör kved och djur i denna tid.
Men kommer det till oss ifrån västan,
Bliver sjukdom kungars och furstars gäst.
Döden skall taga många av dem också,
Som borttager alla både stora och små.
Kommer vädret av nordan, så gläd dig,
Ty härefter följer ett gott år visserligen.
Men om det kommer av sunnan därnäst,
Det betyder dagelig sjukdom visst.”

Mycket muntert. Så, den stora frågan: Hur var då vädret på julafton och julaftons natt 2013?

 

Om vi tittar på Stockholm (väderstation Fridhem i Vallentuna kommun iaf, men det gills nog) så ser vi följande för julafton och juldagen: det var plusgrader hela dygnet, mellan 5 och 7 grader, det blåste måttligt, ca 3-6 m/sek i snitt och något högre i byarna. Det var måttligt med nederbörd, några enstaka millimeter och den dominerande vindriktningen var syd.

Så vad betyder det? Det regnade ju trots allt, även om det var lite. Så det torde då betyda dåliga skördar. Och då vädret kom från syd, så ska det alltså innebära daglig sjukdom. Jaha ja, där ser man.

I nästa inlägg ska vi titta på de resterande tolv dagarna säger om årets tolv månader. Vi ska också ta oss en närmare titt på mars (januari och februari har ju liksom passerat, vi tar dem på slutet istället).

Nedräkningar har startat

Äntligen! säger jag bara. Äntligen!

I helgen ska jag besöka mina vilda hemtrakter igen. Lövåsen ska så klart ses till och jag ska få göra en sak som jag längtat och trängtat efter i veckor nu: Jag ska loppa! Och jag ska loppa som en galning; kortet ska glöda, fötterna värka och axlarna gå ut i strejk på grund av att släpande.

Saker blir sällan som man tänkt sig med en 1,5-åring runt halsen. Så många försök som gått i stöpet senaste tiden på grund av än det ena, än det andra. Nu är jag så till bristningsgränsen fylld av fyndlusta att jag knappt vet vart jag ska ta vägen.

Men en sak är säker, på fredag och lördag. Då smäller det!!! Porslin, keramik, textil, teak, stort och smått. Lampor!

Fynden (för jag räknar iskallt med massor av fynd) kommer här på bloggen och på Instagram allt eftersom.

Året enligt Bondepraktikan

Jag tänkte att vi ska starta en ny följetong här i bloggen – Året enligt Bondepraktikan. Jag har ett mycket trevligt exemplar tryckt 1976 (illustrerad av Sven Olov Ehrén, en favorit) som jag planerar att använda som stöd och rättesnöre under 2014. För torpet alltså. Och för väder och vind och en del annat. Mitt ex från 1976 är med förenklat språk, tack och lov. Den bygger på utgåvor från 1600- och 1700-talen men man har valt att modernisera stavningen. Den är ändå lätt svårbegriplig emellanåt.

Den första svenska utgåvan av Bondepraktikan kom troligen 1662 utgiven av Andreas Johannis Arosiandrinus (enligt Wikipedia). Men liknande skrifter har funnits sedan antiken  och forntiden, i exempelvis Mesopotamien.

Detta är jag så klart inte ensam att skriva om. Här kan du exempelvis  ta del av en digital faksimil av den första utgåvan.

Det första jag tänkte vi ska fördjupa oss i, är ”Huru man skall förstå denna bondepraktika”. Det känns som en logisk inledning.

”Denna bondepraktika är således att förstå efter de gamlas och visas mening: De begynna först märka Juledag, och sedan de 12 efterföljande dagar till den sista dag Jul. Och lika som vädret begiver sig på var dag och en av dessa dagar, så ska ock värderat varda i var månad som den dagen tillhörer. 

Och skall man veta, att Juledag bemärker Torsmånad, januari, den andra dagen i Jul Göjemånad, februari, och så bortåt till den sista, som i efterföljande rim kan läras.”

Inte så konstigt alltså, med start på juldagen och fram till trettondagen kan man spå vädret för det kommande årets tolv månader. Rimmet som ska hjälpa oss att tyda tecknen kommer i näsa del. Fortsättning följer…

 

 

Gör din egen…

Vaddå?

Gör det själv-trenden håller i sig. Från att, som Lena PH, sy sina egna kläder och skriva sina egna låtar, till att bygga sitt hus, mila sitt kol och röka sitt sidfläsk. Och tusen andra saker.

I dag finns nästan inga begränsningar på vad man kan göra själv. Om man har ork och tid. Och det har många. Och trenderna kommer och går, förstås. Men just i hemmet, i köket och i garderoben verkar vår ”kan själv-ådra” vara som allra starkast.

Jag är inte sämre än att jag gärna försöker snickra i hop egna grejer. Några exempel:

Korv – grymt god, borde göra om ofta men tänker inte på det.

Surdegsbröd – jo då, et tar tid men det blir supersmaskens.

Kläder – går sådär, men jag blir bättre och bättre.

Surkål – nej, det köper jag nog fortsättningsvis.

Äppelmust – sjukt gott, tekniskt sett gjorde jag den inte själv, men kanske nästa år.

Kakfat – kul, har blivit två än så länge.

Ljusstakar – inte än, på planeringsstadiet.

Lampor – bästa diy, har blivit måååånga, gillar att greja med el.

Sticka – går verkligen inte särskilt bra, men övning ger visst färdighet.

Batikfärga kläder och tyg – stora planer för sommaren (har inte gjort sedan jag var tonåring).

Glögg – blir oftast bra.

Sylt – visst har jag gjort sylt av överblivna frukter och bär. Ett tips till er som tänker göra det är att inte använda burkar som det tidigare varit smörgåsgurka i. Den smaken gick inte ur hur väldiskad och kokad burken än var.

Barnmat – succé ibland, men långt ifrån varje gång.

Vad handlar detta egentligen om? Jag vet inte, men kan tänka mig att många vill lämna något efter sig till eftervärlden. Kunna säga att ”den har jag gjort alldeles själv”. Eller så vill man bara ha koll på ursprung och tillkomst av olika produkter och tjänster. Jag står med en fot i varje läger tror jag, plus att jag vill sysselsätta mig ibland. Då är köket ofta nära till hands.

En annan tanke är ju var man drar gränsen mellan pyssel, hobby och göra själv. Det är egentligen tre varianter på samma tema, eller? Och var kommer hemmafixaren in i bilden?

Vad tänker du? Och vad gör du själv?

En julhälsning för det kommande året

Det har nyss varit jul. Det har få av er som läser detta inlägg missat. Jag hoppas att din jul varit god.

Kring jul tar många tillfället och i akt och lyssnar på sin inre Karl Bertil Jonsson och skänker pengar till välgörenhet av olika slag, eller bidrar på andra sätt till att glädja någon som de inte känner. Det är fantastiskt och ni är alla värda ett stort tack.

Jag såg före jul att många jag känner bidrog till Musikhjälpens insamling för att alla kvinnor ska få överleva sin graviditet. Heja er, det blev totalt över 28 miljoner kronor! Jag såg också att många bidrog till Skokartongsappellen och liknande initiativ och skänkte julklappar till dem som inte får av någon annan. Jag hoppas att just ni fick en extra god jul!

Jag har det väldigt bra. Kanske för bra. Detsamma gäller min familj och de flesta i min närmsta krets. Bra på vilket sätt då, undrar du kanske? Jag har ett fint hem som ger mig (fysiskt och psykisk) trygghet och tak över huvudet. Jag har mat på bordet (mer än jag behöver för det mesta och alldeles för ofta etiskt tvivelaktig). Jag har möjlighet att köpa saker bara för att de är fina, till mig och min familj och jag skyddas av a-kassa, försäkringskassan, sjukvården, tandvården och diverse egna sparkonton och försäkringar om något skulle hända. För att nämna några saker. Jag har dessutom många, många människor omkring mig som älskar mig, skyddar mig och tar hand om mig. Och jag om dem.

För mig känns det väldigt fel att inte finnas där för andra människor, kända eller okända, eftersom jag kan. Det är så enkelt: jag kan. Det handlar inte om att vilja hjälpa eller vara en ”jävla fin person” eller nåt; jag tycker att det är min förbannade skyldighet som medmänniska att visa solidaritet med andra. Alla tycker tyvärr inte det.

Tack och lov att det finns människor som brinner för flickors rätt till utbildning, för att skydda och bevara vår planet och alla varelser på den, för det fria ordet och demokratin, för allas lika värde, för att finnas till hand för de som är sjuka eller ensamma, för barn och vuxna, män och kvinnor, var vi än föds, bör eller dör i världen.

Själv gör jag det enkelt för mig – jag börjar där jag står. Varje dag när jag tar mig till och från jobbet eller affären eller förskolan eller vad jag nu gör, ser jag människor omkring mig. En del allt, andra har något, andra har nästan inget.

Under november och december samordnade en insamling av kläder, skor, underkläder och hygienartiklar som skänktes till Frälsningsarméns sociala center i Hornstull här i Stockholm. Dit kan den komma, som saknar hem, medel eller socialt sammanhang. Man erbjuds enklare förtäring, man kan få hjälp att sköta sin vardag (kanske ringa någon exempelvis) och man kan få en dusch med rena kläder efteråt. Det går dessutom att få ett matpaket med sig.

På min och makens arbetsplatser samt i vår bostadsrättsförening har folk skänkt det de kan avvara. Det har blivit ganska många kassar och det är väldigt lätt. Skicka bara ett mail till dina arbetskamrater och ni är igång. Själva lämnade vi en stor laddning kläder och skor tidigare i höstas så till denna inlämning passade vi på och köpte rejält med hygienartiklar: bindor, rakhyvlar, tandborstar och tandkräm etc. Jag hoppas att det ska komma någon i min närhet till godo. Jag vill dock poängtera att det inte är intressant värdera ett initiativ högre än ett annat, eller att värdera någons godhet utifrån summa hen skänker. För ingen människa kan göra allt, men alla kan göra något!

Kom bara ihåg en sak: året har 365 dagar och ett paket bindor tar snabbt slut. Plocka gärna fram din inre Karl Bertil, även om det är en solig dag i maj.

God jul till alla, även i år!

Ett steg till

Som du kanske läste i bloggen för ca en vecka sedan, så ska jag under 2014 ta mig några steg närmare ett hållbart liv. En av de första sakerna jag bestämde mig för att göra, var att beställa en matkasse med färdiga menyer för leverans hem en gång i veckan. Kassen kommer från Ecoviva, som tyvärr bara levererar i Sthlm och ett fåtal andra städer. 

Jag ser flera fördelar med det.

1. Merparten av varorna i kassen är ekologiska (= hållbart samhälle)

2. Vi behöver inte tänka på vad vi ska laga för mat, någon annan gör det åt oss (= större variation)

3. Vi slipper en del handling varje vecka och får mer tid tillsammans i familjen (= hållbara relationer)

4. Måltiderna är portionsberäknade och alla ingredienser ska användas, vilket borde leda till mindre svinn (= hållbart samhälle)

5. Sist, men inte minst; menyerna från Ecoviva ser både läckra och kreativa ut, samtidigt som de passar hela familjen! (= stor matglädje = hållbara liv)

Eller vad säger du?

I hållbarhetens år, 2014

Nytt år och nya tag, eller?!

Nyår hit och löften dit. Goda ansatser mer flyktiga än en tioöressmällare i bistra nyårsnatten. Klockorna ringer in det nya och ut det gamla. Samma visa varje år.

Men i år har jag faktiskt bestämt mig för att hålla en sak – på hållbarheten. Jag är trött på denna ständiga konsumtionshets som jag ser kring mig. Jag är trött på kortsiktighet och slit och släng. Jag är trött på skygglappar inför utsatthet. Jag är väldigt trött på att vara en aktiv del av det! För inte tu tal om det. Jag gillar att shoppa, fynda, handla. Kalla det vad du vill, men kortet glöder emellanåt. Tanken gör det inte.

Jag vill öva mig på att se med annorlunda ögon på samhället omkring mig, att värdera dess innehåll och min delaktighet annorlunda. För jag tror definitivt att det är en träningsfråga, jag tror inte att jag bara kan bestämma mig i dag och vara en ny människa i morgon. Andra kan säkert, men jag tränar mig sakta men säkert. Därför tror jag exempelvis inte på köpstopp, jag tror på hållbart handlande (i dubbel bemärkelse). Jag ska göra så gott jag kan, det är alltid gott nog för mig.

Alltså, några saker som jag ska försöka bli bättre på under året:

• Handla begagnat och vintage, istället för nytt
• Tänka – kan jag göra det själv? – istället för att låta någon annan göra det år mig
• Handla ekologiska och rättvisemärkta varor och produkter, istället för de som inte är det
• Handla närproducerade varor och produkter
• Handla solidariskt och demokratiskt mot människor i min omgivning
• Handla kärleksfullt och respektfullt mot familj och vänner

Vad skulle detta då kunna innebära, i praktiken?

• Jag kan baka ännu mer bröd själv, istället för att köpa.
• Jag kan laga mer mat från grunden och undvika halvfabrikat.
• Jag kan sy om kläder som inte passar.
• Jag kan laga sådant som är trasigt.
• Jag kan sy nya kläder av gammalt material.
• Jag kan byta produkter och tjänster med andra – ex barnkläder.
• Jag kan välja det ekologiska alternativet, när möjligheten finns.
• Jag kan låta säsongen styra vad jag äter.
• Se människorna omkring mig, lyssna på dem och prata med dem.
• Lägga undan telefonen när jag umgås med andra än mig själv.
• Odla kryddörter själv, istället för att köpa
• Ta vara på det som växer på torpet och möjligheterna det ger.
• Tänka först, handla sen. (Fortfarande i dubbel bemärkelse)

Jag funderar exempelvis på att börja prenumerera på matkassar och då finns det ekologiska och/eller vegetariska alternativ (Ecoviva är ett). Jag har tidigare köpt grönsakslådor från Årstiderna och varit otroligt nöjd med dem, men tror att färdiga menyer skulle passa min livsstil ännu bättre.

Det handlar inte om att spara pengar eller gå ner i vikt eller rädda världen. Tvärtom, jag tror snarare att visa utgiftsposter kan öka något, inte minst sedan jag frossat loss i vintagetyger hos Vintage in my Hearts rea på Instagram. Det handlar om att ta ett litet steg med ett hållbart liv på den plats jag står, med mina förutsättningar. Du kanske tycker att det är för lite, för dåligt eller fel saker. Men jag gör så gott jag kan, och det är alltid gott nog för mig. Kommer använda taggen #hallbart2014 för att följa upp detta under året.

Försöken att göra annorlunda får symboliseras av den färgglada men ganska sneda och vinda klänning jag sydde till dottern härom dagen. Den passar utmärkt, trots att den är sydd av mig och i ett gammalt retrotyg som jag fyndat från Mittemellan second hand (samma tyg har även räckt till gardiner, en tutmössa och förhoppningsvis ska det också räcka till ett par haremsbyxor).