Pinterest

Skärmavbild 2015-03-23 kl. 10.51.03Under vintern använder jag en del tid åt att söka inspiration och att skapa bilder av hur resten av året på Lövåsen ska bli. Ett sätt att hålla koll på sina tankar och idéer är att använda en ”pin board” (även kallat ”mood board” när det används inom mode, reklam, design mm) på Pinterest. Dit kan du pinna/fästa bilder du tycker om och vill ha i din mentala bildbank. Detaljer du gillar, idéer som kan användas, stämningsfulla vyer som i sig ger andra idéer. Bara du vet hur du vill använda din tavla. Här är i alla vår!

Se Mor i Lövåsen på Pinterest.

Lyckas in bädda in den så som det var tänkt, egentligen skulle du få se en förhandvisning av mina bilder här, inte bara en länk. Morr, ibland är vi inte vänner, WordPress och jag…

Annonser

Finfina fynd

20140215-175412.jpgI den gångna helgen hade jag alltså chansen att loppa loss rejält. Med Falköpings loppisar i siktet och mor och far som barnvakter gav jag mig ut på jakt. Och jag gav mig inte förrän jag hade en fyra-fem kassar med hem. Jag har sedan tidigare en del fynd som jag inte hunnit presentera så de åker med i dag också.

Jag utlovade en liten genomgång och här kommer den.

Porslin och keramik

20140215-175136.jpgFat ”Valentine” från Rörstrand. Passade ju extra bra att jag fann detta på Valtentindagen den 14 februari. Valentine tillverkades under åren 1961 och 1969, vem som står bakom den har jag inte listat ut. Dekoren är lite sliten och det har gått en flis på undersidan, men det var definitivt värt 30 spänn. Eller vad säger du?

IMG_0579Kanna/karaff från Uppsala Ekeby. Snygg och stilren tycker jag. Den är ljust senapsgul och lite mer åt det röda hållet på insidan. Jag har inte lyckats tyda signaturen mer än att det är UE. 20 spänn. Fynd!

20140215-175040.jpgStor golvvas ”West Germany”. Brun och orange toner och alldeles, alldeles underbar. 75 kronor.

20140215-175048.jpgDetta är ett Tradera-köp som inte skaffades i helgen utan faktiskt i höstas. Och inte vet jag om det var ett fynd heller, men jag tycker förbannat mycket om den. Fönsterlampa (eller liten taklampa) från Rörstrand av Olle Alberius. Läckert mörkblålila med guldig swirl inne i kupan. Tung som attan. Tror jag gav 200-300 för den.

20140215-175237.jpg

20140215-175256.jpg

En serie otroligt fulsnygga lampor av Bruno Karlsson/Ego Atelje. Fönsterlampan kommer från mitt föräldrahem och mina föräldrar hade en magkänsla av att den nog kunde vara intressant för mig, härom året när de flyttade, och sparade den. Sedan dess har den fått tre stycken kompisar, två mindre fönsterlampor som jag just nu håller på och byter el i (guldig tygsladd istället, och ny lamphållare och kontakt) samt en större fönster-/taklampa. Alla fyra ska så småningom få ny el och pryda ett väl utvalt rum hemma eller på Lövåsen. Jag tror inte att jag vill separera dem. Har gett några tior upp till en hundring för dem.

20140215-204230.jpgTvå västtyska foder för några tior styck. Sådana kan man aldrig få för många av. Pryder alltid sin plats och får den vissnaste växt att se lite roligare ut. Lite knepiga färger på bilden, den blå är mer blå och den större är mer orange och röd än senapsgul och svart som det ser ut här.

Kläder

20140215-204145.jpgHysterisk lila blusjacka. 30 spänn. Den passar inte mina färger, hävdar maken, så eventuellt kommer den ut i bloppisen längre fram. Fynd var det i alla fall!

20140215-204254.jpgHysterisk brun/orange/röd/vit blusjacka. 30 spänn också. Den tänker jag hålla hårt i.

20140215-204245.jpg

Klänning med marinblå nederdel och färgglatt liv. Den passar nog egentligen inte mig, varken min stil eller min storlek. Den kommer nog ut till försäljning.20140215-204309.jpg

20140215-204318.jpg

Turkos och grön klänning i stickat syntetmaterial. 50-lappen på Kupan.

20140215-204327.jpg

20140215-204334.jpg

Grönsvartspräcklig stickad koftklänning med fickor, muddar och bälte. Den har jag redan använt och den är hur skön och snygg som helst. Men svår att fota… Samma pris och ställe som ovan. Fynd!

20140215-204433.jpgEtt par hysteriskt gul- och svartmönstrade byxor i någon sorts syntetmaterial. Hemsydda men i fint skick. Blir bra längre fram i vår.

20140215-204156.jpgSnyggaste träskorna i stan! Helt underbart slitna, patinerade och mjuka och ingångna. Och förvånansvärt bekväma… Och med härligaste träplatån jag sett. Och bara 20 spänn. Fynd!

20140215-204449.jpg

20140215-204457.jpgOk, inga kläder. Än! Men ett gäng nya stickor och finfina ullgarner (Nordiskas persiska och Nordiskas isländska) i olika gröna nyanser kommer så småningom att bli ett klädesplagg av någon sort.

Till hushållet

20140215-175148.jpgPotatiskastrull från Kockums i emaljerad plåt. 30 kronor – fynd!

20140215-175207.jpgTvå klassiska sänglampor i röd plåt med raster från Elidus i design av Hans Agne Jakobsson. 70 kronor styck.

20140215-175158.jpg

IMG_0490Små dukar/underlägg för en femma styck. De med viol är märkta Husmodern (och Britt ???) på baksidan och har kanske varit en premie för prenumeranter eller något man kunnat köpa via dem.

20140215-175122.jpgGroggbricka från femtiotalet. Karaffen och flaskan är original till brickan, tyvärr inte glasen även om de passar in bra i setet. Kommer göra sig finfint när det ska drickas drinkar i bersån i sommar. Eller när barnen ska dricka saft för den delen.

Ja det var väl det mesta. Inte så lite heller för den delen. Jag har nu lovat familjen att hålla på mig till påsk, om det inte råkar dyka upp samlarobjekt på Tradera eller liknande ställen.

Vilken är din favorit?

Nedräkningar har startat

Äntligen! säger jag bara. Äntligen!

I helgen ska jag besöka mina vilda hemtrakter igen. Lövåsen ska så klart ses till och jag ska få göra en sak som jag längtat och trängtat efter i veckor nu: Jag ska loppa! Och jag ska loppa som en galning; kortet ska glöda, fötterna värka och axlarna gå ut i strejk på grund av att släpande.

Saker blir sällan som man tänkt sig med en 1,5-åring runt halsen. Så många försök som gått i stöpet senaste tiden på grund av än det ena, än det andra. Nu är jag så till bristningsgränsen fylld av fyndlusta att jag knappt vet vart jag ska ta vägen.

Men en sak är säker, på fredag och lördag. Då smäller det!!! Porslin, keramik, textil, teak, stort och smått. Lampor!

Fynden (för jag räknar iskallt med massor av fynd) kommer här på bloggen och på Instagram allt eftersom.

Gör din egen…

IMG_1723

Vaddå?

Gör det själv-trenden håller i sig. Från att, som Lena PH, sy sina egna kläder och skriva sina egna låtar, till att bygga sitt hus, mila sitt kol och röka sitt sidfläsk. Och tusen andra saker.

I dag finns nästan inga begränsningar på vad man kan göra själv. Om man har ork och tid. Och det har många. Och trenderna kommer och går, förstås. Men just i hemmet, i köket och i garderoben verkar vår ”kan själv-ådra” vara som allra starkast.

Jag är inte sämre än att jag gärna försöker snickra i hop egna grejer. Några exempel:

Korv – grymt god, borde göra om ofta men tänker inte på det.

Surdegsbröd – jo då, et tar tid men det blir supersmaskens.

Kläder – går sådär, men jag blir bättre och bättre.

Surkål – nej, det köper jag nog fortsättningsvis.

Äppelmust – sjukt gott, tekniskt sett gjorde jag den inte själv, men kanske nästa år.

Kakfat – kul, har blivit två än så länge.

Ljusstakar – inte än, på planeringsstadiet.

Lampor – bästa diy, har blivit måååånga, gillar att greja med el.

Sticka – går verkligen inte särskilt bra, men övning ger visst färdighet.

Batikfärga kläder och tyg – stora planer för sommaren (har inte gjort sedan jag var tonåring).

Glögg – blir oftast bra.

Sylt – visst har jag gjort sylt av överblivna frukter och bär. Ett tips till er som tänker göra det är att inte använda burkar som det tidigare varit smörgåsgurka i. Den smaken gick inte ur hur väldiskad och kokad burken än var.

Barnmat – succé ibland, men långt ifrån varje gång.

Vad handlar detta egentligen om? Jag vet inte, men kan tänka mig att många vill lämna något efter sig till eftervärlden. Kunna säga att ”den har jag gjort alldeles själv”. Eller så vill man bara ha koll på ursprung och tillkomst av olika produkter och tjänster. Jag står med en fot i varje läger tror jag, plus att jag vill sysselsätta mig ibland. Då är köket ofta nära till hands.

En annan tanke är ju var man drar gränsen mellan pyssel, hobby och göra själv. Det är egentligen tre varianter på samma tema, eller? Och var kommer hemmafixaren in i bilden?

Vad tänker du? Och vad gör du själv?

Mer nytt i samlingen

20140115-105522.jpg

20140115-105530.jpgNu har min lilla samling av bordständare från Rörstrand vuxit igen. Sen senast har det tillkommit 3 nya små älsklingar.

20140115-105115.jpgEn grönmelerad med mycket oklar stämpel. Det är ristat R med kronor för Rörstrand samt Sweden. Det står även T2, kanske ett test?

20140115-105100.jpgFrån Drejargruppens arbete 1975 kommer denna tändare ur serien Sepia.

20140115-105109.jpgSist, och faktiskt minst i samlingen, är denna lilla knubbiga sak ur serien Veronica formgiven av Sylvia Lechouvius för Rörstrand Atelje. Sylvias arbete marknadsfördes ibland som Drejargruppens, och jag tycker att stilen rimmar väl med deras arbete.

Jag har för övrigt en idé om att försöka göra en sammanställning av Drejargruppens arbete, och koppla med de namn de gavs i marknadsföringssammanhang. Om du har bilder på produkter av Drejargruppen, skicka/läkna gärna till mig så använder jag dem!

Nytt för kaffe och glögg

bild 2-1

Ropade hem hela tio delar i Rörstrands fantastiska kaffeservis Korall av Olle Alberius för ett tag sedan. Och med tio delar menar jag tio uppsättningar med kopp, fat och assiett. Plus någon extra assiett och en sockerskål. För 150 kronor.

I och med det har jag bestämt mig för att skrota våra befintliga kaffekoppar och bara använda de nya istället. De är små, men naggande goda att dricka ur. Och de passar lika fint för både kaffe och glögg.

bild 3-1

bild 4-1

Tjusiga, inte sant!

Har sedan tidigare två tallrikar (funkar väl lika bra som kakfat) i serien och ska hämta ut en karott på posten i dag. En tidig julklapp till mig själv helt enkelt. Tack för det, söta mor!

 

 

It’s a must!

20131109-191859.jpg20131109-191914.jpgÄppelmust, närmare bestämt.

För ett antal veckor sen plockade vi alla våra äpplen, från vårt synnerligen obeskurna (läs stora och yviga) äppelträd. Aroma för övrigt och mycket mumsiga. Hade wordpress.com tillåtit filmer i mov-format hade ni kunnat få se hur mor med stor effektivitet och lite hjälp av en kratta dels får ner äpplen från de översta grenarna, dels blir av med diverse aggressioner.

Vi hade sedan tidigare bestämt oss för att lämna in det mesta för mustning på Äppelfabriken på Färingsö. För att vara säkra på att vi har tillräckligt med äpplen med oss har vi också med stor glädje tagit emot frukt från släkt och vänner.

Nu har äpplena stått på vår vind i svalka och mörker ett par veckor. Äntligen har det blivit bår tur att köra ut hela kånkarongen till den magiska maskinen och återvända hem med härlig äppelmust på våra alldeles egna äpplen!
20131111-080722.jpg20131111-080743.jpgVäl framme släpar man alltså sina kassar och lådor till inlämningen. Frukten vägs in och man betalar för den mängd must man beräknas få ut. Vi hade 40 kg äpplen, vilket gav oss 20 liter must.
20131111-081017.jpg20131111-081028.jpg20131111-081036.jpgMan häller in sina äpplen i en magisk maskin. Där händer uppenbarligen det här:20131111-123528.jpgUt på andra sidan kom fyra bag-in-boxar med rykande varm, gyllengul, härligt sörsyrlig must!

20131111-123249.jpgMedan maskinen var magisk och förvandlade äpplena till Gudars nektar så tog vi en fika i Äppelfabrikens växthus, under vinrankor och fikonträd. 20131111-123824.jpg20131111-123835.jpg20131111-123845.jpgSå fick vi lite porslin med på ett hörn också. Kaffet drack jag ur fina Mon Amie från Rörstrand.

Familjen Pepparson

20131025-095620.jpgHemma hos min farmor och farfar har det alltid funnits en liten saltströare i form av en liten gumma. Jag minns den sedan jag var barn och den är starkt förknippad med alla minnen av dem.

Det har senare visat sig att den lilla saltgumman faktiskt är min fars och den står numer i hans kök. Den är så söt och jag blir glad varje gång jag ser den där på hyllan. För ett tag sedan ramlade jag av en slump över en bild på gumman och insåg då att hon är inte alls en liten gumma utan en liten flicka. Hon är nämligen dottern i familjen Pepparson av Anita Nylund, som kanske är mest känd för sina burkar i serien Vår lilla stad för Jie Gantofta. Även familjen Pepparson är tillverkad av Jie Gantofta och hon har också gjort de fina serierna Janssons frestelse, Torga och Cookie för dem. Merparten av hennes verksamhet vid Jie skedde mellan åren 1956-64.

Hur som helst. Förutom den lilla flickan så finns det alltså både mamma och pappa. Ni kan ju tro att jag blev rätt taggad att få tag på hela familjen. Serien kommer ofta ut – hela eller som enskilda familjemedlemmar – på Tradera och jag har haft åtskilliga på bevakning. De går dock för aningens mer än jag har lust att ge. Men jag har haft tur – eftersom jag köper sådant som är vackert, just för att det är vackert och inte för att det har ett möjligt värde så bryr jag mig föga om nagg eller mindre missfärgning och dylikt. Och av den anledningen kunde jag ropa hem mamma, pappa, dotter till en mycket rimlig peng nyligen.
20131025-095707.jpg
I helgen flyttar hela familjen hem till den ursprungliga familjemedlemmen i min fars kök. Gumman som blev en flicka ska få en ny hem och en ny familj (och en tvillingsyster) och jag tänker blir väldigt glad varje gång jag ser dem.

Det finns även många kopior av familjen och då ofta med kryddnamn på hatten. De är då just kopior och inte tillverkade av Jie även om det gärna påstås motsatsen i annonser. Anita Nylunds original är väl märkta i botten och om du ska köpa via nätet så be alltid om tydliga bilder av stämplarna.

Vad tål porslinet egentligen?

Du har kanske noterat att svenskt porslin ofta är märkt med bokstäverna VDN och eventuellt en ytterligare bokstavs-sifferkombination. Har du någonsin funderat på vad det betyder?

Jag har hittat ett mycket bra inlägg om saken på siten Retrofolk och jag lånar den texten i dess helhet här. Stort tack till Mikael Söderlind som är originalförfattaren.  Mikael anger i sin tur Boken om lyckade fester som sin källa. Du kan också läsa den ursprungliga texten via länken ovan.

VDN är en förkortning för Varudeklarationsnämnden, det vill säga den nämnd som från någon gång på 60-talet och fram till 1973 kvalitetskontrollerade bland annat porslin och stengods. Efter att ha testat exempelvis en kaffekopp fick den en viss märkning.

Bokstavsbeteckningen står för materialet:

B = benporslin
P = fältspatporslin
V = vitroporslin
S = stengods
F = flintgods
K = kalkgods
L = lergods

Den första siffran anger hållbarheten hos glasyren:

5 = Ingen risk för glasyrsprickor
3 = Ingen risk för glasyrsprickor vid snabba temperaturväxlingar. Självsprickor kan uppstå efter en tid.
1 = Tål ej snabba temperaturväxlingar.

Den andra siffran anger tålighet hos glasyr beträffande olika maträtter:

5 = Tål alla maträtter.
3 = Tål ej långvarig beröring med maträtter som innehåller sura ämnen.
1 = Tål ej maträtter som innehåller sura ämnen.

Den tredje siffran anger hur glasyr och dekor klarar diskning:

5 = Tål maskindisk  i 75 grader.
3 = Tål maskindisk i 45 grader.
1 = Risk för skador vid diskning.

Om godset bär sifferbeteckningen 555 håller det med andra ord högsta klass.

Tack för infon Mikael! Ska vi nu titta på hur det kan se ut med hjälp av mors samlingar. 20131005-131339.jpg

Min karaff från Röstrand i serien Koka är märkt VDN P555, vilket innebär att den är gjord av fältspatporslin, det är ingen risk för glasyrsprickor, den tål alla maträtter samt tål maskindisk i 75 grader. Tillägget flameproof innebär att karaffen dessutom är flameldfast och alltså tål öppen låga (om man nu önskar det…) Ganska bra att veta, inte sant?

20130814-121053.jpgFatet från Röstrand i serien Palett är märkt VDN F555. Det innebär att det är gjort av flintgods och har samma egenskaper som karaffen avseende härdighet vid disk etc. Här har man även angett att dekoren är handmålad och att fatet är ugnståligt.

Men vad betyder K-7? Någon som vet?

Köpa för att sälja

20131005-131330.jpg20131005-131339.jpgJag handlar vanligtvis på loppis för mitt eget höga nöjes skull (inte alltid lika mycket nöje för Lövåsar’n dock). Både det ena och det andra får följa med hem. Det finns så klart någon sorts mönster i (loppis-)galenskapen – jag gillar fynd, 60- och 70-tal och Rörstrand exempelvis. Men jag köper sällan saker bara för att de kan ”vara värda nåt”. Att spekulera är inte min grej.

Men i dag. I dag hittade jag en sak som jag inte kunde låta bli, helt enkelt för att jag tror att det är mycket ovanlig och faktiskt har ett värde. En kanna ur Rörstrands serie Koka av Hertha Bengtsson i den mycket ovanliga färgen beige/ljusbrun. Jag har aldrig sett den färgen innan. Blå och brun är ju väldigt vanliga. Grön ser man ofta och även svart. Men beige är helt ny för mig. Planerar att sälja den, kannan är i utomordentligt gott skick och kan säkert vara intressant för en samlare. Tror jag.

Färgen på bilden är för övrigt både gulare och mörkare än mönstret i verkligheten.

Om någon vet mer om färgen så hör av dig!