En pausfågel

20131106-125839.jpg20131106-125950.jpg20131106-125856.jpg20131106-125913.jpg
I väntan på ett lite mer genomtänkt inlägg bjuder vi på en pausfågel och ett filosofiskt utrop.

Betänk; tidens gång och årstidernas skiftningar, alltings förgänglighet och att skönhet ligger i betraktarens öga!

Annonser

Eken

20131013-113851.jpgEk, (Quercus robur, även skogsek, sommarek och stjälkek), är ett kraftigt lövträd som kan bli åtminstone tusen år gammalt. I Sverige förekommer också bergek (Quercus petraea). Eken tillhör familjen bokväxter.

Biologi
Eksläktet kännetecknas av fröet, ollonet, som är nötartat utan vita men med en läderartad fruktvägg, med basen nedsänkt i en fruktskål (cupola) vilken bildats ur det urholkade blomfästet och täckts med små fjäll.

Eken räknas som Skandinaviens största träd, med stam upp till 30 meters höjd och med en omkrets på runt 3 meter. Enstaka träd kan ha betydligt tjockare stammar, över 10 meter.

Eken växer i allmänhet långsamt och bär inte frukt förrän vid c:a 40–50 års ålder. Vid speciellt gynnsamma förhållanden, med näringsrik jord och god tillgång på sol, kan dock eken växa relativt snabbt även i Sverige och nå en höjd på 20 meter med en stamomkrets på 1 meter redan efter 50 år. Trädet är normalt avverkningsmoget efter c:a 150 år, men kan växa ytterligare i flera hundra år. När trädet börjar närma sig en viss höjd fortsätter det att växa på bredden på stam och grenverk. Vid mycket hög ålder börjar trädet att murkna inifrån och bli ihåligt, till gagn för många smådjur och insekter. Den murkna veden, s.k. mulm, kan uppgå till flera hundra liter på riktigt stora träd. Mer än 500 arter av insekter är direkt beroende av den murkna veden i gamla ekar. Ihåligheten ger den olägenheten att det blir omöjligt att exakt åldersbestämma riktigt gamla träd med den enkla metoden att räkna årsringar.

20131013-113843.jpg

20131013-113835.jpgStjälkekens löv faller om hösten, till skillnad från vinterekens. [Jo tack, det har vi märkt]

Utbredning i Europa
Eken växer i nästan hela Europa och kom in till Sverige för över 9 000 år sen.
I Sverige växer ek upp till biologiska norrlandsgränsen och på enstaka platser som planterad norr därom. Många av de anlagda ekskogarna i Sverige är av mellaneuropeisk proveniens[1]. Sveriges nordligaste naturliga ekbestånd finns vid Testeboåns nedre lopp i Gästrikland[2]. Det vitt spridda missförståndet att Dalälven skulle utgöra en nordlig gräns är direkt felaktigt; tvärtom skär Dalälven ekens nordgräns i rät vinkel vilket gör att ek växer ytterst sparsamt i stora områden söder om älven.

Ek i kultur och historia
Eken är kanske ett av de mest karaktärsfulla träden och det som mest tillbetts som heligt under religiösa former i Europa. Namnet på de keltiska läromästarna, druiderna, kommer från det grekiska ordet för ek, Dryas, eftersom det påstods att keltiska druider alltid hade med sig ekblad vid offer och dylikt.

Även inom den germanska språksfären måste eken spelat en stor roll, eftersom de flesta germanska språk delar ord för trädet och även ord som ligger nära; sålunda är exempelvis det svenska ekollon ursprungligen detsamma som det engelska acorn (som alltså inte har något att göra med corn).

20131013-113747.jpgUnder flera hundra år tillhörde alla ekar i Sverige kronan som skogsregale [även på Lövåsen?], eftersom virket användes till skeppsbyggnad, mest till krigsfartyg för den svenska flottan. Även Gustav Vasa beordrade plantering av ekar för framtida behov för skeppsbyggnad. Det var belagt med stränga straff för gemene man att hugga ner eller skada ekar. Även plantor hade samma skydd. Det åtgick cirka 2 000 ekar för att bygga ett större skepp, och tillräcklig tillgång och närhet till skeppsvarven blev tidigt ett uppmärksammat problem. Enligt kungligt plakat den fjärde augusti 1608 var straffet vid olovlig avverkning första gången 40 daler, andra gången 80 daler och vid tredje gången förlust av livet[3]. Detta är ett av skälen till att så många ekar som är flera hundra år har fått stå orörda i Sverige. Så sent som 1832 påbörjades en plantage av ekar på Visingsö, med samma ändamål att säkra virkestillgången till framtida krigsfartyg. På Visingsö planterades inom tio år totalt c:a 300 000 ekar, varav en stor del av beståndet finns kvar än idag. Efterfrågan på de stora mängder virke för skeppsbyggnad upphörde nämligen efter hand när skeppsvarven började använda järn och senare stål till fartygen fram mot slutet av 1800-talet. Ekplantagen, som idag upptar en areal på cirka 360 ha, förvaltas av Statens fastighetsverk.

20131013-113800.jpgEklöv har stundom använts som hedersmärke, med hänvisning till ekens ovan nämnda bakgrund som ”heligt träd” [jag gissar att de som hedrades med detta märke inte brukade behöva kratta upp eländet…]. Till exempel är det vanligt att generalpersoner inom olika försvarsmakter utsmyckas med eklöv. Svenska generaler, oavsett generalsgrad, bär fyra eklöv på fältjackans högra kragspegel.

20131013-113815.jpgTack för även detta, Wikipedia. Känn din fiende, som sagt. Synd att eländet är så förbannat ståtligt och vackert. Men Lövåsen lever onekligen upp till sitt namn så här års. Och det ger ju bra motion.