Eken

20131013-113851.jpgEk, (Quercus robur, även skogsek, sommarek och stjälkek), är ett kraftigt lövträd som kan bli åtminstone tusen år gammalt. I Sverige förekommer också bergek (Quercus petraea). Eken tillhör familjen bokväxter.

Biologi
Eksläktet kännetecknas av fröet, ollonet, som är nötartat utan vita men med en läderartad fruktvägg, med basen nedsänkt i en fruktskål (cupola) vilken bildats ur det urholkade blomfästet och täckts med små fjäll.

Eken räknas som Skandinaviens största träd, med stam upp till 30 meters höjd och med en omkrets på runt 3 meter. Enstaka träd kan ha betydligt tjockare stammar, över 10 meter.

Eken växer i allmänhet långsamt och bär inte frukt förrän vid c:a 40–50 års ålder. Vid speciellt gynnsamma förhållanden, med näringsrik jord och god tillgång på sol, kan dock eken växa relativt snabbt även i Sverige och nå en höjd på 20 meter med en stamomkrets på 1 meter redan efter 50 år. Trädet är normalt avverkningsmoget efter c:a 150 år, men kan växa ytterligare i flera hundra år. När trädet börjar närma sig en viss höjd fortsätter det att växa på bredden på stam och grenverk. Vid mycket hög ålder börjar trädet att murkna inifrån och bli ihåligt, till gagn för många smådjur och insekter. Den murkna veden, s.k. mulm, kan uppgå till flera hundra liter på riktigt stora träd. Mer än 500 arter av insekter är direkt beroende av den murkna veden i gamla ekar. Ihåligheten ger den olägenheten att det blir omöjligt att exakt åldersbestämma riktigt gamla träd med den enkla metoden att räkna årsringar.

20131013-113843.jpg

20131013-113835.jpgStjälkekens löv faller om hösten, till skillnad från vinterekens. [Jo tack, det har vi märkt]

Utbredning i Europa
Eken växer i nästan hela Europa och kom in till Sverige för över 9 000 år sen.
I Sverige växer ek upp till biologiska norrlandsgränsen och på enstaka platser som planterad norr därom. Många av de anlagda ekskogarna i Sverige är av mellaneuropeisk proveniens[1]. Sveriges nordligaste naturliga ekbestånd finns vid Testeboåns nedre lopp i Gästrikland[2]. Det vitt spridda missförståndet att Dalälven skulle utgöra en nordlig gräns är direkt felaktigt; tvärtom skär Dalälven ekens nordgräns i rät vinkel vilket gör att ek växer ytterst sparsamt i stora områden söder om älven.

Ek i kultur och historia
Eken är kanske ett av de mest karaktärsfulla träden och det som mest tillbetts som heligt under religiösa former i Europa. Namnet på de keltiska läromästarna, druiderna, kommer från det grekiska ordet för ek, Dryas, eftersom det påstods att keltiska druider alltid hade med sig ekblad vid offer och dylikt.

Även inom den germanska språksfären måste eken spelat en stor roll, eftersom de flesta germanska språk delar ord för trädet och även ord som ligger nära; sålunda är exempelvis det svenska ekollon ursprungligen detsamma som det engelska acorn (som alltså inte har något att göra med corn).

20131013-113747.jpgUnder flera hundra år tillhörde alla ekar i Sverige kronan som skogsregale [även på Lövåsen?], eftersom virket användes till skeppsbyggnad, mest till krigsfartyg för den svenska flottan. Även Gustav Vasa beordrade plantering av ekar för framtida behov för skeppsbyggnad. Det var belagt med stränga straff för gemene man att hugga ner eller skada ekar. Även plantor hade samma skydd. Det åtgick cirka 2 000 ekar för att bygga ett större skepp, och tillräcklig tillgång och närhet till skeppsvarven blev tidigt ett uppmärksammat problem. Enligt kungligt plakat den fjärde augusti 1608 var straffet vid olovlig avverkning första gången 40 daler, andra gången 80 daler och vid tredje gången förlust av livet[3]. Detta är ett av skälen till att så många ekar som är flera hundra år har fått stå orörda i Sverige. Så sent som 1832 påbörjades en plantage av ekar på Visingsö, med samma ändamål att säkra virkestillgången till framtida krigsfartyg. På Visingsö planterades inom tio år totalt c:a 300 000 ekar, varav en stor del av beståndet finns kvar än idag. Efterfrågan på de stora mängder virke för skeppsbyggnad upphörde nämligen efter hand när skeppsvarven började använda järn och senare stål till fartygen fram mot slutet av 1800-talet. Ekplantagen, som idag upptar en areal på cirka 360 ha, förvaltas av Statens fastighetsverk.

20131013-113800.jpgEklöv har stundom använts som hedersmärke, med hänvisning till ekens ovan nämnda bakgrund som ”heligt träd” [jag gissar att de som hedrades med detta märke inte brukade behöva kratta upp eländet…]. Till exempel är det vanligt att generalpersoner inom olika försvarsmakter utsmyckas med eklöv. Svenska generaler, oavsett generalsgrad, bär fyra eklöv på fältjackans högra kragspegel.

20131013-113815.jpgTack för även detta, Wikipedia. Känn din fiende, som sagt. Synd att eländet är så förbannat ståtligt och vackert. Men Lövåsen lever onekligen upp till sitt namn så här års. Och det ger ju bra motion.

Annonser

Den första frosten

20130920-122040.jpg20130920-122031.jpg20130920-122025.jpgSå kom den då. Även i år. Trots att det var sommar i luften för bara ett par dagar sedan. Den första frosten låg tät på bro och gräs när jag stövlade i väg till dasset i går morse.

Jag noterade det först efter att ha varit nära att halka utanför ytterdörren, bron blev såphal helt enkelt. Winter is coming, som de säger i GoT. Och visst kommer den, varje år, vare sig jag vill eller inte.

Men efter den första sekundens chock över det vita tunna täcket på marken lyfte jag blicken. Och då såg jag. Jag såg dimman som sakta steg över hästhagen. Jag såg solen som blekt och svalt steg över fälten. Jag såg hur det gnistrade i strån, löv  och spindelväv. Jag såg röken som steg ur min egen mun och det kändes som hela världen var nyfödd.

Och det kändes plötsligt inte så farligt.

Det kändes däremot kallt att slå ner stjärten på dasset, därom råder inget tvivel…

 

Mustig soppa med linser, curry och äpple

20130911-182322.jpg
Detta är världens enklaste soppa. Och god. Och mättande. Och mustig.

Receptet ger 1-2 portioner.

1/2 dl röda linser
4 dl vatten
1 tärning grönsaksbuljong
1 litet syrligt, svenskt äpple
1 morot
2 tsk smör
Curry
Tandoorikrydda
1/2 lime

Koka linserna med buljong och kryddor. Medan linserna kokar så skalar dubav allt kött på äpplet och moroten med en potatisskalare. När det är ca 1 minut kvar av koktiden så slänger du i strimlorna och låter det bli lite mjukt. Pressa i linejuicen. Lägg smöret i soppskålen och häll över soppan, rör tills smöret smälter.

Svamp i köket – del 1

Här kommer ett populärt inlägg från min tidigare blogg. Det är det första av tre om svamp och jag tänkte att det kan passa bra att återanvända det så här på höstkanten.

I år hinner jag nog inte med så mycket mer svampplockning tyvärr. Jag har hunnit plocka lite kantareller vid tre-fyra tillfällen, men inga mängder. Nya tag nästa år!

Del 1 – Den vilda jakten på svampen.

Som utlovat kommer här ett antal utvikningar kring svamp. Vi ska plocka, rensa, laga och slutligen äta svamp. Jag delar upp det på flera inlägg och portionerar ut dem lite då och då, tänkte jag.

Del 1 ska som sagt handla om att plocka – och inte minst hitta – svampen. Det är liksom utgångspunkten för de övriga inläggen. Ibland är det lättare än andra gånger. I lördags var det synnerligen enkelt eftersom jag deltog i en arrangerad svampplockningsutflykt med medföljande svampexpert som pekade ut läckerbitarna åt mig och mina medplockare.
Utflykten gick med båt från stadshuset och med slutmål Björkö i Mälaren, för många mer känt som Birka. Lördagen bjöd på ett alldeles strålande sensommarväder och båtturen var en fantastisk upplevelse bara den. Här puttrar vi iväg med Söders vackra vy i bakgrunden.
På båten var det svamputställning för att ge oss ett hum om vad vi borde kunna hitta i skogen. Där visades sådant som man gärna äter.
Och sådant som man väldigt gärna inte äter.
Sen gick vi ut i skogen, i samlad grupp. Jag kom bara bort en gång.
Väl i skogen var det bara att fylla påsen (korgen hade visst på något underligt vis försvunnit i röran på vinden). Såg man inte svampen själv så pekade vår guide ut dem. Ofta snabbare än man själv hann reagera. Här är det soppar i långa banor.

När vi kom ombord på båten igen var det dags att få dagens fångst granskad. Vår guide tittade, luktade och kände. Godkände och förkastade. Tipsade om tillagning, torkning och infrysning. Vi lyssnade, lyssnade och lyssnade.

På bordet syns delar av fångsten. Det är läckerheter som rödgul trumpetsvamp, trattkantarell, stolt fjällskivling, karl-johan, smörsopp, blodriska och mycket mer. Som jag varken minns namnet på eller ser skillnad mellan.

Nästa gång i svampköket – tillagning.

Annalkande höst

Semestern är slut och jobbet har tagit över dagarna. Jag är kluven kring det. Dels är det skönt med rutiner, tider och gemenskapen på arbetsplatsen, dels saknar jag såklart grönskan, värmen och spontaniteten.

Men hösten bär, likt våren, mycket i sitt sköte. Sval luft, en färgexplosion i skog och mark och ett överflöd av bär, frukter och svampar finns alldeles om knuten. Färgerna är en sak för sig; brunt, gult,grönt, rött, purpur, violett, orange och alla varianter där emellan. Höstens palett är varm och murrig och den får mig alltid att längta efter te, långkok och regnsmatter mot rutan.

Det är jag nog inte själv om… Lite klyschigt är det allt.

Inför hösten har jag fyndat lite nytt porslin. Allt kommer från Myrornas vid Adolf Fredrik kyrka. Den butiken är inte alls den bästa i stan och den är dessutom dyr tycker jag, men den ligger vid mitt jobb. Gott så.

20130814-121101.jpg

 

20130814-121106.jpg20130814-121113.jpg

Det första fyndet är en liten brunglaserad vas från ungerska Granit. Formen är alldeles underbart organisk och jag gillar idén med att kunna sätta i blommor en och en. 15 kronor kostade den.

20130814-121047.jpg20130814-121053.jpg

Nummer två är ett fat från Rörstrand i serien Palett. Jag har ju ett extra gott öga till allt från Rörstrand och just denna går ju i höstens, just det, palett.

20130814-121026.jpg

20130814-121033.jpg20130814-121038.jpg

Det tredje och sista fyndet är var lite extra roligt. Det är fem assietter, två skålar och en kopp från engelska Broadhurst. Mönstret heter ”October”. Och sannerligen ett höstigt mönster är det. En femma per del tror jag att jag gav.

För tillfället bor alla fynden i fönstret vid min arbetsplats på jobbet. Det är liksom fullt hemma och jag gillar dessutom att ha något vackert att titta på och dricka mitt kaffe ur, medan jag knappar på datorn.