Om soldattorp

torptavle

Lövåsen är som du kanske redan läst på sidan Om Lövåsen en soldattorp, närmare bestämt soldattorp SK-00-0100 vid Skaraborgs regemente, Livkompaniet, Borgunda socken, Kullabolets rote. Tavlan ovan är en soldattorpstavla från Kungliga Skaraborgs Regemente, Livkompaniet, dit alltså Lövåsen hörde. Tyvärr finns ingen tavla kvar hos oss, men vi funderar på att tillverka ny en enligt formen ovan och sätta upp.

På sidan Om Lövåsen  hittar du en förteckning över de soldater som man känner till har varit indelade på Lövåsen.

Men vad var egentligen ett soldattorp? Jag tänkte vi kunde göra ett inlägg om detta. Information har jag hämtat (alltså kopierat, fy skäms) från tre olika källor; Centrala soldatregistret, Eringskog och Wikipedia. Flertalet av de textlänkar som finns nedan går också till Wikipedia. Bilder är hämtade från Digitalt museum. Om du för musen över bilden så kan du se ägare till bilderna samt fotograf i förekommande fall. Klicka på bilden för att komma till källan.

OM SVENSKA SOLDATTORP

162798

Ett soldattorp, även kallat knekttorp eller (soldat)boställe är i Sverige (och Finland) ett torp som byggts åt och användes av en indelt soldat i det ständiga knektehållet (indelningsverket) från 1600-talet till år 1901.

Under början av 1680-talet omorganiserade Karl XI den svenska krigsmakten till ett system som kom att kallas indelningsverket. Detta innebar att ett enhetligt och ständigt knekthåll skulle upprättas i hela riket landskapsvis eller länsvis. Syftet var att alltid ha ett bestämt antal soldater som var vältränade och som snabbt gick att mobilisera i krig. Dessutom ville Karl XI även stärka krigsmakten efter det dansk-svenska kriget 1675 – 1679, vilket var omöjligt med de då gällande utskrivningarna som innebar att gårdarna efter sin förmåga fick ställa upp med män vid krigstillstånd. Nu indelades de svenska gårdarna i grupper, rotar, som var och en höll en soldat med utrustning, lön, odlingsmark och torp, det så kallade soldattorpet. Avlöningssystemet var sålunda uppbyggt på naturahushållningens princip och som motprestation fick rotebönderna befrielse från utskrivning för sig själv, en dräng och en pojke. Soldaten levde av sitt torp, förvarade utrustningen hemma och gjorde varje år ett ”möte” på regementets exercished.

Till torpet skulle höra mark att odla sitt egna upphäll på. Det skulle vara socknens bästa mark och den skulle vara omkring ett halvt tunnland. Om soldattorpet fanns i Småland eller Västergötland gjorde ingen större skillnad. Inte heller var det någon större skillnad när det gällde att rekrytera manskap. På många håll var det lätt att få folk till armén, medan det på andra håll var betydligt svårare, lite beroende på vad det var för torp man erbjöd.

När det gäller de ca 35 000 torp som fanns från Smygehuk i Skåne till Treriksröset i Lappland, har många av oss säkert en anknytning till dessa, genom att vara släkt till en soldat i yngre indelningsverket. Åtskilliga av de gamla soldattorpen finns kvar efter att indelningsverket upphörde 1901 och används i dag mest som sommartorp.

SÅ SÅG TORPET UT

PS02907

Ett soldattorp bekostades av roten som anställde soldaten och skulle enligt stadgan vara 8 x 4 meter och sju stockar högt (cirka två meter). Denna specifikation bestämdes av armén för att soldaterna skulle få likvärdiga bostäder. De blev dock större under 1800-talet. Därför har de flesta soldattorp samma grundplan, men många har utökats och förbättrats av sina rotebönder och/eller ”hyresgäster”. På bilden ovan ser du soldattorpet vid I 8. Upplands Regemente, Polacksbacken, Uppsala. Fotot togs 1935 till en artikel i UNT.

Soldattorpen bestod ofta av ett stort kök som samtidigt fungerade som vardagsrum och sovrum, samt en kammare och en inbyggd förstuga. Väggarna var timrade och taket var täckt av näver och torv. Vidare ingick även fähus, lada, förråd och dass. Intill torpet låg en liten åker (några tunnland) samt ett ängsområde som skulle ge ca 2 lass hö. Det var ej den bästa jorden som bönderna upplät till soldattorpen (tvärt emot vad man skulle enligt en annan källa). Vidare erhöll soldaten en ko, några får eller en gris, några höns, utsäde, ved, bete för kreaturen samt rätt att låna en häst som dragdjur till bl.a. kvarnskjutsar. Soldaten skulle stå för de mindre reparationerna av torpet och rotebönderna för de större. Alla torp i hela landet hade alltså i princip ha samma utseende och storlek men var ofta byggda på ett för orten vanligt sätt. Detta var förutsättningarna för allmogen i Sverige under senare delen av 1600-talet, när de små soldattorpen med tillhörande byggnader skulle byggas.

PS02906 PS02908

Även här är bilderna från soldattorpet vid I 18 i Uppsala, tagna av Paul Sandberg 1935.

VARDAGEN PÅ TORPET

46108

Soldaten var borta en hel del från soldattorpet, inte bara i krig utan även i fredstid på övningar eller arbetskommenderingar. Det var då soldathustruns ansvar att sköta torpet och ofta en stor barnkull där utöver. Hon fick sköta djuren, mjölka, se till att skörden bärgades, så på våren, underhålla byggnaderna mm.

In- och utflyttning skedde vanligen vid midfaste (15/20 mars) eller vårfrudagen (25 mars). Då verkställdes en ”syn”, det vill säga en inspektion att allt var i sin ordning. Dessutom genomfördes en ”torpsyn” vart tredje år även om samme soldat bodde kvar. Om torpet användes av en ryttare eller båtsman gällde likartade regler men dessa torp kallades ryttartorp respektive båtsmanstorp. Totalt fanns 35 000–40 000 torp av dessa slag vid varje tillfälle under indelningsverkets tid.

Förmånen av fri bostad i ett soldattorp var en del av den indelte soldatens ersättning och när han slutade sin tjänst blev han tvungen att flytta ut för att bereda plats åt sin efterträdare. Många familjer, vars försörjare avled under aktiv tjänstgöring, hamnade i stora svårigheter när de på detta sätt blev hemlösa med kort varsel. Enligt lag var roten skyldig att inom tre månader tillsätta en ny soldat. Dock hade ofta roten en viss skyldighet att bistå änkan i sådana fall och om soldaten avled under tjänstgöring kunde armén bistå med begravningshjälp.

Här kan du läsa en artikel om en kvinna i Knvista som 1957 bor kvar i det (nu f.d.) soldattorp där hon växte upp med sin far som var soldat. Hon beskriver bland annat hur livet var då och hur det är nu.

SOLDATTORPSSYSTEMET

Det var roteböndernas ansvar att värva soldater. Värvningen skedde främst bland egendomslösa, fattiga, drängar etc. Under fredstid var det ett sätt att komma upp sig, få ett eget torp, uniform etc. Det var också vanligt att söner till en soldat tog värvning. Ny soldat skulle värvas inom tre månader efter den förre soldaten avlidit eller begärt avsked. En ny soldat skulle presenteras för och godkännas av kompanichefen. Detta skedde vanligen på kompanichefens boställe eller vid särskilda rekryteringsmöten. Blev en soldat godkänd antogs han som rekryt. Soldat blev han först efter godkännande på nästa generalmönstringsmöte. Om roten inte lyckades rekrytera en ny soldat kunde i värsta fall en rotebonde själv få ta på sig uniformen och dra ut i fält.

Avsked från armén kunde en soldat få först vid en generalmönstring. Det kunde ske på egen begäran eller på order från armén. För att få avsked på egen begäran måste soldaten ha ett giltigt skäl som hög ålder, krigsskada eller sjukdom. Om man trodde att han kunde tjäna som soldat ytterligare en tid beviljades inte avsked. Vid avsked behöll soldaten sin lön till den månad han avgick samt fick bo kvar på soldattorpet ytterligare en tid för att sedan lämna torpet där han bott och brukat jorden under lång tid. Det kunde dock hända att han fick bo kvar så länge han levde. Om han var frisk och orkade kunde han få en tjänst som dräng hos någon bonde eller enklare sysslor i socknen och om soldatens son värvades som ersättare på roten kunde den gamle soldaten och hans hustru få bo kvar som inhysingar på torpet.

Den pension som soldaten fick då han tog avsked från det militära räckte inte långt så ofta var det fattigvården som väntade. Soldatänkor hade samma rättigheter förutom att hon inte fick lyfta återstående lön. Då tiden hon fick bo kvar på torpet löpt ut fick hon flytta, ofta till ett okänt öde. I bland kunde den nya soldaten gifta sig med soldatänkan.

Indelningsverket avskaffades 1901 och ersattes med allmän värnplikt. Den allmänna värnplikten innebar också längre och sammanhängande utbildningstider, vilket också inkluderade vintertid. Detta ställde krav på bättre förläggningar. För varje regemente utsågs en stad i landskapet där regementet stationerades. I dessa städer började man nu uppföra kaserner för de värnpliktiga. Från att soldaterna varit utspridda i landskapet samlades de nu i regementsstäderna. Många regementsstäder eller garnisonsstäder som Boden, Sollefteå, Enköping, Strängnäs och Eksjö såg nu sitt ljus.

SOLDATTORPSTAVLORNA

TES.000298

Det var efter den stora omrotering som skedde i början av 1830-talet, som det blev modernt att pryda soldattorpen med soldattorpstavlor. Då bytte många soldattorp nummer och det förekom även byte av kompani. Vidare började allt fler torp att rödfärgas. Förordningen om att torpen skulle ha en väl synlig nummertavla utfärdades 1836.

Fotografiet ovan är från överlämningen av skylten No 33 Strömsholms Kompani Westmanland Kungl Reg. till regementet. Fotografiet har text på baksidan, av vilken bland annat framgår att skylten suttit på soldattorpet Nunäs, Munktorp.

Ursprunget till att märka soldattorpen finner vi i Närke, där Karl XI vid en resa genom landskapet i början 1690-talet fann att soldaterna på sina torp direkt på väggen med rödfärg skrivit vilket regemente, kompani samt vilket nummer vid regementet de tjänstgjorde för. Målningen var gjord så att den som närmade sig torpet såg att det var en kronans man som bodde där.

Detta system blev sedan vedertaget för alla soldat- och båtsmanstorp. När det gällde kavalleriet var det bara Smålands grenadjärbataljon, som hade torpen utmärkta.

För många regementen blev tavlorna speciellt utformade för just det regementet. Ofta såg dessa ut som sköldar med regementets färger. Ibland var det en rektangulär träplatta varpå man på en svart bakgrund skrev de anbefallda uppgifterna om torpet. Varje regementschef beslutade om tavlornas utseenden.

 Här på Digitalt museum kan du se flera olika varianter på soldattorpstavlor.

Annonser

Torpets historia sedan 1600-talet

bild 4

Nu har vi uppdaterad sidan Om Lövåsen med historia om de soldater som huserat där i gångna tider. Spännande läsning, ingen tvivel om det. Det känns lite som släktforskning, nästan.

Jag undrar vem som planterade eken? Eller om den stod där först…