Från inget till något

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så är det stora saker på gång i trädgården på Lövåsen. Påsken inleddes med besök av såväl grävmaskin som lastbil och totalt är vi nu (på en höft) 30 m3 jord etc. fattigare men 130 m2 tomt rikare.

Vi tar det från början.

Det finns ett hörn på tomten som gränsar mot skogsdunge på två sidor och hästhage på en sida. Där har nog (tror vi) en gång fylliga hallonbuskar och andra odlingar stoltserat i all sin prakt. När vi tog över Lövåsen syntes bara en enda stor rishög på platsen. Där fanns gamla komposter – både kall och varm, högar med ris och annat trädgårdsavfall, gräsklipp sedan ett decennium tillbaka, ett halvvisset plommonträd samt en stor sand- och jordhög som vi själva bidrog med när grunden i köket grävdes ur förra sommaren. och så sist men inte minst, hallonrevor till förbannelse, ännu fler revor från vår fina humle samt allsköns ogräs i salig förening.

Låter bilderna nedan påminna om hur det såg ut på den del av vår tomt som vi helt sonika delvis rensade upp och för övrigt stängde ute med ett stängsel förra året.

IMG_8224

Bakom staketet skymtar du hästhage och humle. Bilden togs i februari i år.

IMG_2385

Någon sorts vy tagen stående i rabarberlandet, till vänster om vinbären, över mängden skräp etc. som jag började tukta under påsken 2014. Innan staketet kom upp. 
IMG_2418

Och slutligen blev det ungefär så som ovan. En redigt upprensad yta men merparten av skiten utestängd.

IMG_2647

Och sen en bild tagen längre fram förra våren/sommaren. Komposter övervuxna med kärs (kirs som många säger) och det halvdöda trädet i bakgrunden.

Vad skulle ske nu? Jo, planen var att låta gräva upp allt det som som var risigt, övervuxet, förvuxet och halvdött. Sagt och gjort. Det tog 2,5 timme för vår grävare att ordna detta inklusive att frakta bort schaktmassorna. Plommonträd och kompostens kringbyggnad rök som små stickor. Och det gick att köra in via hästhagen också, så i slapp att förstöra gräset på tomten. Dubbelt toppen.

IMG_8810 IMG_8813 IMG_8809 IMG_8768

Så snart jorden var borta rullade vi ut markduk (ca 130 m2) och sen lät vi nästa stora fordon lasta ut ca 10 ton stenmjöl (0,5 mm) vilket motsvarar ungefär 7 m3 på ytan. Det räckte tyvärr inte för att jämna allt, utan vi kommer behöva lika mycket till innan vi har en grusyta som är jämn och stabil nog för odlingslådor och växthus med mera. Jämför gärna vyerna nedan med dem i början, det är lätt att orientera sig med hjälp av humlen och odlingslådorna.

IMG_8793

 

Vi passade på att få en bit ”problematisk” grässväl avskalad också, så vi kan så nytt från grunden där. Den biten syns bakom morfar i Lövåsen ovan.

 

IMG_8795

 

Lill-Åsarn var också med och hjälpte till.IMG_8798

 

Där stolpen står, en bit in på duken, stod tidigare komposterna på ett ungefär,

IMG_8799IMG_8800IMG_8820IMG_8821

 

Här står han, Lövåsarn, beväpnad med kratta och skyffel och fördelar bäst han kan. Målet blev att täcka duken så den inte försvinner till nästa gång…
IMG_8831

 

Delvis klart!

IMG_8846

Här vid humlen kommer det behöva åtskilliga kubik stenmjöl för att jämna ut. Men till höger om humlen planerar jag att ställa mitt nya växthus, så snart sandbädden satt sig och vi byggt en grund åt det. Men mer om det om ett par veckor. 

Vårkavalkad

Nu var det läääänge sen det var någon aktivitet här i bloggen. Det beror dels på att vi under vintern inte har haft så mycket torp i tankarna, dels på att det har hänt så fasansfullt mycket annat senaste tiden.

Men vi har varit två rundor på Lövåsen senaste månaden för att kicka igång trädgården och för att kicka igång köket. För ni vet ju hur det är; man tänker ”här behöver vi inte göra nåt, bara måla lite kanske”. Så tänkte i alla fall vi och så sa vi också, ”vi kanske kan måla lite”. Jo jo, nu är hela köket utrivet, det blir nytt golv, nya väggar, ett nytt fönster, ny el, nytt kök – rubbet. Men jag låter Lövåsarn’ berätta mer om det. Jag har haft fullt upp i trädgården. I enkelhetens namn kör jag en bildkavalkad, det är lättare än att jag ska berätta om’et.

IMG_2332 IMG_2325 IMG_2327Punkt 1 i vårrustningen: skoffa undan alla mullvadshögar. Utmärkt barnarbete, även om effektiviteten inte var riktigt så hög som man kunde önskat. Till slut kom de bort i alla fall. Det mesta av jorden (som är väldigt lucker och sandig) åkte ner i planeringsbänkarna. Planteringslådorna i sig är två gamla lårar som vi hittat i vedboden. Utmärka att plantera i.

Förutom den egna jorden från tomten, så har jag köpt en kubik matjord av bra kvalitet. Den fick jag levererad direkt till tomten, tillsammans med 1 kubik stenmjöl och 1 kubik sandlådesand. Mycket praktiskt. På bilderna nedan ser man skillnaderna i jordkvalitet, den feta svarta matjorden jämfört med den ljus sandblandade jorden från tomten. De två tillsammans med lite koskit kommer nog göra att det växer så det knakar i lådorna.

IMG_2378 IMG_2382 IMG_2358 IMG_2357 IMG_2381

Merparten av vårrustningen gick annars ut på att kratta löv och ris och elda upp skiten. I det-som-en-gång-varit-en-bärrabbat-med-intilliggande-hallonland klippte,rensade och  krattade jag i två timmar. Det blev fem skottkärrelass fulla med skit. Rabatten i sig blev faktiskt ganska trevlig, nu gäller det bara att hålla efter den. Några före- och efterbilder nedan.

 

IMG_2385 IMG_2418 IMG_2461

Jag fick även ägna mig åt lite mer småskaligt och roligt arbete. Klippa rosen och anlägga rabatt runt. Sätta diverse örter i kruka. Plantera nytt.

IMG_2431

Nyklippt ros med ny rabatt runt. I rabatten lite tulpaner, allåkerbär samt någon sorts näva. IMG_2443

Kryddodlingar i full gång; timjan, lavendel, rosmarin, mynta, kruksallad. Längre fram kompletterar jag med dill och basilika som jag frösår samt med  persilja, dragon och salvia som för tillfället gonar sig hemma i köksfönstret. Färska kryddor är helt underbara att ha i överflöd på sommaren. IMG_2460

Taggfria björnbär bakom redskapsboden. Mums!IMG_2497

En snedseglad gräslöksplanta återfanns bakom komposten. Den har legat ned under en massa ris hela vintern, men hade redan i påskhelgen hunnit bli kraftig och fin. Om än lite sned…

Ungefär där tog första vårrustningshelgen slut och jag var dessutom tvungen att åka till sjukhuset för att få lite hjälp med andningen. Två heldagar med tungt trädgårdsarbete (jag satte även upp två staket och klippte diverse häckar) var inte vad min pollenallergi behövde.

IMG_2423Men, en vecka senare var jag tillbaka. Med mer medicin och ett något lugnare anslag i arbetet. Och vad mycket som händer på en vecka och vad det hade växt. Men vi odlar inte bara kirskål, även om man kan tro det när man ser den gamla komposten. Årets första rabarberskörd och naturligtvis årets första rabarberpaj i slutet av april. Inte fy skam!IMG_2647 IMG_2627 IMG_2626 IMG_2625 IMG_2597 IMG_2653 IMG_2594

IMG_2639 IMG_2640Ena sidan klippt, andra inte.

Så där. I helgen bär det av igen. Ryktet säger att jag kommer få klippa gräs och rensa bort kirs och brännässlor en masse. Men det allrs roligaste, det är äntligen dags att börja så!

 

 

 

Om soldattorp

torptavle

Lövåsen är som du kanske redan läst på sidan Om Lövåsen en soldattorp, närmare bestämt soldattorp SK-00-0100 vid Skaraborgs regemente, Livkompaniet, Borgunda socken, Kullabolets rote. Tavlan ovan är en soldattorpstavla från Kungliga Skaraborgs Regemente, Livkompaniet, dit alltså Lövåsen hörde. Tyvärr finns ingen tavla kvar hos oss, men vi funderar på att tillverka ny en enligt formen ovan och sätta upp.

På sidan Om Lövåsen  hittar du en förteckning över de soldater som man känner till har varit indelade på Lövåsen.

Men vad var egentligen ett soldattorp? Jag tänkte vi kunde göra ett inlägg om detta. Information har jag hämtat (alltså kopierat, fy skäms) från tre olika källor; Centrala soldatregistret, Eringskog och Wikipedia. Flertalet av de textlänkar som finns nedan går också till Wikipedia. Bilder är hämtade från Digitalt museum. Om du för musen över bilden så kan du se ägare till bilderna samt fotograf i förekommande fall. Klicka på bilden för att komma till källan.

OM SVENSKA SOLDATTORP

162798

Ett soldattorp, även kallat knekttorp eller (soldat)boställe är i Sverige (och Finland) ett torp som byggts åt och användes av en indelt soldat i det ständiga knektehållet (indelningsverket) från 1600-talet till år 1901.

Under början av 1680-talet omorganiserade Karl XI den svenska krigsmakten till ett system som kom att kallas indelningsverket. Detta innebar att ett enhetligt och ständigt knekthåll skulle upprättas i hela riket landskapsvis eller länsvis. Syftet var att alltid ha ett bestämt antal soldater som var vältränade och som snabbt gick att mobilisera i krig. Dessutom ville Karl XI även stärka krigsmakten efter det dansk-svenska kriget 1675 – 1679, vilket var omöjligt med de då gällande utskrivningarna som innebar att gårdarna efter sin förmåga fick ställa upp med män vid krigstillstånd. Nu indelades de svenska gårdarna i grupper, rotar, som var och en höll en soldat med utrustning, lön, odlingsmark och torp, det så kallade soldattorpet. Avlöningssystemet var sålunda uppbyggt på naturahushållningens princip och som motprestation fick rotebönderna befrielse från utskrivning för sig själv, en dräng och en pojke. Soldaten levde av sitt torp, förvarade utrustningen hemma och gjorde varje år ett ”möte” på regementets exercished.

Till torpet skulle höra mark att odla sitt egna upphäll på. Det skulle vara socknens bästa mark och den skulle vara omkring ett halvt tunnland. Om soldattorpet fanns i Småland eller Västergötland gjorde ingen större skillnad. Inte heller var det någon större skillnad när det gällde att rekrytera manskap. På många håll var det lätt att få folk till armén, medan det på andra håll var betydligt svårare, lite beroende på vad det var för torp man erbjöd.

När det gäller de ca 35 000 torp som fanns från Smygehuk i Skåne till Treriksröset i Lappland, har många av oss säkert en anknytning till dessa, genom att vara släkt till en soldat i yngre indelningsverket. Åtskilliga av de gamla soldattorpen finns kvar efter att indelningsverket upphörde 1901 och används i dag mest som sommartorp.

SÅ SÅG TORPET UT

PS02907

Ett soldattorp bekostades av roten som anställde soldaten och skulle enligt stadgan vara 8 x 4 meter och sju stockar högt (cirka två meter). Denna specifikation bestämdes av armén för att soldaterna skulle få likvärdiga bostäder. De blev dock större under 1800-talet. Därför har de flesta soldattorp samma grundplan, men många har utökats och förbättrats av sina rotebönder och/eller ”hyresgäster”. På bilden ovan ser du soldattorpet vid I 8. Upplands Regemente, Polacksbacken, Uppsala. Fotot togs 1935 till en artikel i UNT.

Soldattorpen bestod ofta av ett stort kök som samtidigt fungerade som vardagsrum och sovrum, samt en kammare och en inbyggd förstuga. Väggarna var timrade och taket var täckt av näver och torv. Vidare ingick även fähus, lada, förråd och dass. Intill torpet låg en liten åker (några tunnland) samt ett ängsområde som skulle ge ca 2 lass hö. Det var ej den bästa jorden som bönderna upplät till soldattorpen (tvärt emot vad man skulle enligt en annan källa). Vidare erhöll soldaten en ko, några får eller en gris, några höns, utsäde, ved, bete för kreaturen samt rätt att låna en häst som dragdjur till bl.a. kvarnskjutsar. Soldaten skulle stå för de mindre reparationerna av torpet och rotebönderna för de större. Alla torp i hela landet hade alltså i princip ha samma utseende och storlek men var ofta byggda på ett för orten vanligt sätt. Detta var förutsättningarna för allmogen i Sverige under senare delen av 1600-talet, när de små soldattorpen med tillhörande byggnader skulle byggas.

PS02906 PS02908

Även här är bilderna från soldattorpet vid I 18 i Uppsala, tagna av Paul Sandberg 1935.

VARDAGEN PÅ TORPET

46108

Soldaten var borta en hel del från soldattorpet, inte bara i krig utan även i fredstid på övningar eller arbetskommenderingar. Det var då soldathustruns ansvar att sköta torpet och ofta en stor barnkull där utöver. Hon fick sköta djuren, mjölka, se till att skörden bärgades, så på våren, underhålla byggnaderna mm.

In- och utflyttning skedde vanligen vid midfaste (15/20 mars) eller vårfrudagen (25 mars). Då verkställdes en ”syn”, det vill säga en inspektion att allt var i sin ordning. Dessutom genomfördes en ”torpsyn” vart tredje år även om samme soldat bodde kvar. Om torpet användes av en ryttare eller båtsman gällde likartade regler men dessa torp kallades ryttartorp respektive båtsmanstorp. Totalt fanns 35 000–40 000 torp av dessa slag vid varje tillfälle under indelningsverkets tid.

Förmånen av fri bostad i ett soldattorp var en del av den indelte soldatens ersättning och när han slutade sin tjänst blev han tvungen att flytta ut för att bereda plats åt sin efterträdare. Många familjer, vars försörjare avled under aktiv tjänstgöring, hamnade i stora svårigheter när de på detta sätt blev hemlösa med kort varsel. Enligt lag var roten skyldig att inom tre månader tillsätta en ny soldat. Dock hade ofta roten en viss skyldighet att bistå änkan i sådana fall och om soldaten avled under tjänstgöring kunde armén bistå med begravningshjälp.

Här kan du läsa en artikel om en kvinna i Knvista som 1957 bor kvar i det (nu f.d.) soldattorp där hon växte upp med sin far som var soldat. Hon beskriver bland annat hur livet var då och hur det är nu.

SOLDATTORPSSYSTEMET

Det var roteböndernas ansvar att värva soldater. Värvningen skedde främst bland egendomslösa, fattiga, drängar etc. Under fredstid var det ett sätt att komma upp sig, få ett eget torp, uniform etc. Det var också vanligt att söner till en soldat tog värvning. Ny soldat skulle värvas inom tre månader efter den förre soldaten avlidit eller begärt avsked. En ny soldat skulle presenteras för och godkännas av kompanichefen. Detta skedde vanligen på kompanichefens boställe eller vid särskilda rekryteringsmöten. Blev en soldat godkänd antogs han som rekryt. Soldat blev han först efter godkännande på nästa generalmönstringsmöte. Om roten inte lyckades rekrytera en ny soldat kunde i värsta fall en rotebonde själv få ta på sig uniformen och dra ut i fält.

Avsked från armén kunde en soldat få först vid en generalmönstring. Det kunde ske på egen begäran eller på order från armén. För att få avsked på egen begäran måste soldaten ha ett giltigt skäl som hög ålder, krigsskada eller sjukdom. Om man trodde att han kunde tjäna som soldat ytterligare en tid beviljades inte avsked. Vid avsked behöll soldaten sin lön till den månad han avgick samt fick bo kvar på soldattorpet ytterligare en tid för att sedan lämna torpet där han bott och brukat jorden under lång tid. Det kunde dock hända att han fick bo kvar så länge han levde. Om han var frisk och orkade kunde han få en tjänst som dräng hos någon bonde eller enklare sysslor i socknen och om soldatens son värvades som ersättare på roten kunde den gamle soldaten och hans hustru få bo kvar som inhysingar på torpet.

Den pension som soldaten fick då han tog avsked från det militära räckte inte långt så ofta var det fattigvården som väntade. Soldatänkor hade samma rättigheter förutom att hon inte fick lyfta återstående lön. Då tiden hon fick bo kvar på torpet löpt ut fick hon flytta, ofta till ett okänt öde. I bland kunde den nya soldaten gifta sig med soldatänkan.

Indelningsverket avskaffades 1901 och ersattes med allmän värnplikt. Den allmänna värnplikten innebar också längre och sammanhängande utbildningstider, vilket också inkluderade vintertid. Detta ställde krav på bättre förläggningar. För varje regemente utsågs en stad i landskapet där regementet stationerades. I dessa städer började man nu uppföra kaserner för de värnpliktiga. Från att soldaterna varit utspridda i landskapet samlades de nu i regementsstäderna. Många regementsstäder eller garnisonsstäder som Boden, Sollefteå, Enköping, Strängnäs och Eksjö såg nu sitt ljus.

SOLDATTORPSTAVLORNA

TES.000298

Det var efter den stora omrotering som skedde i början av 1830-talet, som det blev modernt att pryda soldattorpen med soldattorpstavlor. Då bytte många soldattorp nummer och det förekom även byte av kompani. Vidare började allt fler torp att rödfärgas. Förordningen om att torpen skulle ha en väl synlig nummertavla utfärdades 1836.

Fotografiet ovan är från överlämningen av skylten No 33 Strömsholms Kompani Westmanland Kungl Reg. till regementet. Fotografiet har text på baksidan, av vilken bland annat framgår att skylten suttit på soldattorpet Nunäs, Munktorp.

Ursprunget till att märka soldattorpen finner vi i Närke, där Karl XI vid en resa genom landskapet i början 1690-talet fann att soldaterna på sina torp direkt på väggen med rödfärg skrivit vilket regemente, kompani samt vilket nummer vid regementet de tjänstgjorde för. Målningen var gjord så att den som närmade sig torpet såg att det var en kronans man som bodde där.

Detta system blev sedan vedertaget för alla soldat- och båtsmanstorp. När det gällde kavalleriet var det bara Smålands grenadjärbataljon, som hade torpen utmärkta.

För många regementen blev tavlorna speciellt utformade för just det regementet. Ofta såg dessa ut som sköldar med regementets färger. Ibland var det en rektangulär träplatta varpå man på en svart bakgrund skrev de anbefallda uppgifterna om torpet. Varje regementschef beslutade om tavlornas utseenden.

 Här på Digitalt museum kan du se flera olika varianter på soldattorpstavlor.

Den första frosten

20130920-122040.jpg20130920-122031.jpg20130920-122025.jpgSå kom den då. Även i år. Trots att det var sommar i luften för bara ett par dagar sedan. Den första frosten låg tät på bro och gräs när jag stövlade i väg till dasset i går morse.

Jag noterade det först efter att ha varit nära att halka utanför ytterdörren, bron blev såphal helt enkelt. Winter is coming, som de säger i GoT. Och visst kommer den, varje år, vare sig jag vill eller inte.

Men efter den första sekundens chock över det vita tunna täcket på marken lyfte jag blicken. Och då såg jag. Jag såg dimman som sakta steg över hästhagen. Jag såg solen som blekt och svalt steg över fälten. Jag såg hur det gnistrade i strån, löv  och spindelväv. Jag såg röken som steg ur min egen mun och det kändes som hela världen var nyfödd.

Och det kändes plötsligt inte så farligt.

Det kändes däremot kallt att slå ner stjärten på dasset, därom råder inget tvivel…

 

Hello pärlspont!

20130911-101210.jpg20130911-101216.jpg20130911-101327.jpg
Det gjordes ett hål i taket i köket härom dagen. När inte jag var där, förstås. Och vi hade precis så mycket tur som vi hoppades på, under det nuvarande ganska fula skivtaket finns ett gammalt, troligtvis original, pärlsponttak. Det ser dessutom ut att vara i fint skick, bara målat en enda gång med linoljefärg gissar vi.

Ner med skivor och lister, fram med slippapper och penslar. Och dessutom ger det några extra centimeter i takhöjd – inte helt fel eftersom Lövåsar’n inte kan stå rak i dag.

Och vad sägs om den gigantiska märlan som någon någon gång slagit i strax ovanför matbordet? Där kan man hänga en rejäl lampa må jag säga.

En blogg blir till

Ännu en blogg! Är det vad världen behöver?

Troligen inte, men nu är den här i alla fall. Jag har under några års tid bloggat om Vardagsmat och lite annat, men för några månader sedan kändes det ämnet uttömt. Jag har lagt ner sidan, men om det är tillfälligt eller permanent återstår att se.

Den här sidan är mest till för mig själv och mina närmaste. Men kanske skriver jag då och då något som kan intressera någon annan. På torpet går tiden sin gilla gång och det händer absolut ingenting. Och ändå händer det massor. Jag tänkte till att börja med skriva lite om hur vi har inrett och då särskilt om de små detaljerna. Jag har en enorm faiblesse för porslin i allmänhet och sådant från Rörstrand 50-70-tal i synnerhet.

Min familjs historia med Rörstrands porslinsfabrik i Lidköping går tillbaka till min farmors far, som var brännare på fabriken. Det har alltid funnits mängder med Rörstrandsprodukter i mina föräldrars, farföräldrars och farfarföräldras hem. Inte alltid snyggt. Inte alltid förstasortering. Och definitivt ofta trasigt. Men jag älskar det. Mer och mer dessutom. Men jag är inte knusslig med vad som är äkta eller trendigt, det mesta som passar inom ramen för min brun-, grön-, grå-, blå- och orangemurriga smak får följa med hem.

Jag tänkte således portionera ut det bit för bit, från samlingarna och nya fynd. Och om du som läser vet mer om några produkter eller vill komplettera min samling så kontakta mig gärna.

Utöver porslin och annan inredning så blir det kanske funderingar från trädgården, ett och annat recept och så. Det är vad det är och det blir som det blir.