Från inget till något

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så är det stora saker på gång i trädgården på Lövåsen. Påsken inleddes med besök av såväl grävmaskin som lastbil och totalt är vi nu (på en höft) 30 m3 jord etc. fattigare men 130 m2 tomt rikare.

Vi tar det från början.

Det finns ett hörn på tomten som gränsar mot skogsdunge på två sidor och hästhage på en sida. Där har nog (tror vi) en gång fylliga hallonbuskar och andra odlingar stoltserat i all sin prakt. När vi tog över Lövåsen syntes bara en enda stor rishög på platsen. Där fanns gamla komposter – både kall och varm, högar med ris och annat trädgårdsavfall, gräsklipp sedan ett decennium tillbaka, ett halvvisset plommonträd samt en stor sand- och jordhög som vi själva bidrog med när grunden i köket grävdes ur förra sommaren. och så sist men inte minst, hallonrevor till förbannelse, ännu fler revor från vår fina humle samt allsköns ogräs i salig förening.

Låter bilderna nedan påminna om hur det såg ut på den del av vår tomt som vi helt sonika delvis rensade upp och för övrigt stängde ute med ett stängsel förra året.

IMG_8224

Bakom staketet skymtar du hästhage och humle. Bilden togs i februari i år.

IMG_2385

Någon sorts vy tagen stående i rabarberlandet, till vänster om vinbären, över mängden skräp etc. som jag började tukta under påsken 2014. Innan staketet kom upp. 
IMG_2418

Och slutligen blev det ungefär så som ovan. En redigt upprensad yta men merparten av skiten utestängd.

IMG_2647

Och sen en bild tagen längre fram förra våren/sommaren. Komposter övervuxna med kärs (kirs som många säger) och det halvdöda trädet i bakgrunden.

Vad skulle ske nu? Jo, planen var att låta gräva upp allt det som som var risigt, övervuxet, förvuxet och halvdött. Sagt och gjort. Det tog 2,5 timme för vår grävare att ordna detta inklusive att frakta bort schaktmassorna. Plommonträd och kompostens kringbyggnad rök som små stickor. Och det gick att köra in via hästhagen också, så i slapp att förstöra gräset på tomten. Dubbelt toppen.

IMG_8810 IMG_8813 IMG_8809 IMG_8768

Så snart jorden var borta rullade vi ut markduk (ca 130 m2) och sen lät vi nästa stora fordon lasta ut ca 10 ton stenmjöl (0,5 mm) vilket motsvarar ungefär 7 m3 på ytan. Det räckte tyvärr inte för att jämna allt, utan vi kommer behöva lika mycket till innan vi har en grusyta som är jämn och stabil nog för odlingslådor och växthus med mera. Jämför gärna vyerna nedan med dem i början, det är lätt att orientera sig med hjälp av humlen och odlingslådorna.

IMG_8793

 

Vi passade på att få en bit ”problematisk” grässväl avskalad också, så vi kan så nytt från grunden där. Den biten syns bakom morfar i Lövåsen ovan.

 

IMG_8795

 

Lill-Åsarn var också med och hjälpte till.IMG_8798

 

Där stolpen står, en bit in på duken, stod tidigare komposterna på ett ungefär,

IMG_8799IMG_8800IMG_8820IMG_8821

 

Här står han, Lövåsarn, beväpnad med kratta och skyffel och fördelar bäst han kan. Målet blev att täcka duken så den inte försvinner till nästa gång…
IMG_8831

 

Delvis klart!

IMG_8846

Här vid humlen kommer det behöva åtskilliga kubik stenmjöl för att jämna ut. Men till höger om humlen planerar jag att ställa mitt nya växthus, så snart sandbädden satt sig och vi byggt en grund åt det. Men mer om det om ett par veckor. 

Annonser

Min trädgård

Skärmavbild 2015-03-24 kl. 10.11.34En snabb googling senare har jag hittat ett utmärkt, om än lite begränsat, verktyg för att rita upp Lövåsen med fokus på tomt och planteringar. My Garden från Gardena är ett kommersiellt men gratis verktyg för den som inte ställer allt för höga krav på valbarhet i växtlighet etc. Titta, testa och bedöm själv.

Har du inte full koll på din fastighet rekommenderar jag Lantmäteriets e-tjänst ”Min fastighet” där du enkelt kan mäta upp de yttre gränserna och på så sätt snabbt komma igång och rita din egen tomtskiss.

Jag har börjat med att rita tomten som den ser ut i dag (bilden ovan) och tänkte sedan använda denna skiss som grund när jag planerar var mitt nya växthus ska stå, samt var nya odlingslådor, ny kompost mm ska få plats. Det är nämligen stora saker på gång i tomtens bortre hörn, det så kallade skräphörnet. I påsk kommer en grävare och jämnar till/gräver bort och innan sommaren hoppas vi att vår nya trädgårdsyta ska stå klar och vara redo att tas i anspråk av diverse. Vi tror att det är ca 50 m2 som bara slösas bort genom ris, skräp och liknande. I påsk ska jag mäta inom tomtgränserna lite mer exakt, så skissen blir mer rättvisande, nu har jag skjutit från höften vad gäller placering av hus etc.

Upprepar en bild från i går som föreställer Lövåsar’n när han mäter upp tomten bland ris och elände, bakom vårt staket som vi satte upp för att avgränsa skräpet från tomten förra sommaren. Det outnyttjade hördet syns för övrigt längst upp på bilden ovan, så även det tillfälliga staketet.

IMG_8224

Häng med så kommer det uppdateringar!

Vårkavalkad

Nu var det läääänge sen det var någon aktivitet här i bloggen. Det beror dels på att vi under vintern inte har haft så mycket torp i tankarna, dels på att det har hänt så fasansfullt mycket annat senaste tiden.

Men vi har varit två rundor på Lövåsen senaste månaden för att kicka igång trädgården och för att kicka igång köket. För ni vet ju hur det är; man tänker ”här behöver vi inte göra nåt, bara måla lite kanske”. Så tänkte i alla fall vi och så sa vi också, ”vi kanske kan måla lite”. Jo jo, nu är hela köket utrivet, det blir nytt golv, nya väggar, ett nytt fönster, ny el, nytt kök – rubbet. Men jag låter Lövåsarn’ berätta mer om det. Jag har haft fullt upp i trädgården. I enkelhetens namn kör jag en bildkavalkad, det är lättare än att jag ska berätta om’et.

IMG_2332 IMG_2325 IMG_2327Punkt 1 i vårrustningen: skoffa undan alla mullvadshögar. Utmärkt barnarbete, även om effektiviteten inte var riktigt så hög som man kunde önskat. Till slut kom de bort i alla fall. Det mesta av jorden (som är väldigt lucker och sandig) åkte ner i planeringsbänkarna. Planteringslådorna i sig är två gamla lårar som vi hittat i vedboden. Utmärka att plantera i.

Förutom den egna jorden från tomten, så har jag köpt en kubik matjord av bra kvalitet. Den fick jag levererad direkt till tomten, tillsammans med 1 kubik stenmjöl och 1 kubik sandlådesand. Mycket praktiskt. På bilderna nedan ser man skillnaderna i jordkvalitet, den feta svarta matjorden jämfört med den ljus sandblandade jorden från tomten. De två tillsammans med lite koskit kommer nog göra att det växer så det knakar i lådorna.

IMG_2378 IMG_2382 IMG_2358 IMG_2357 IMG_2381

Merparten av vårrustningen gick annars ut på att kratta löv och ris och elda upp skiten. I det-som-en-gång-varit-en-bärrabbat-med-intilliggande-hallonland klippte,rensade och  krattade jag i två timmar. Det blev fem skottkärrelass fulla med skit. Rabatten i sig blev faktiskt ganska trevlig, nu gäller det bara att hålla efter den. Några före- och efterbilder nedan.

 

IMG_2385 IMG_2418 IMG_2461

Jag fick även ägna mig åt lite mer småskaligt och roligt arbete. Klippa rosen och anlägga rabatt runt. Sätta diverse örter i kruka. Plantera nytt.

IMG_2431

Nyklippt ros med ny rabatt runt. I rabatten lite tulpaner, allåkerbär samt någon sorts näva. IMG_2443

Kryddodlingar i full gång; timjan, lavendel, rosmarin, mynta, kruksallad. Längre fram kompletterar jag med dill och basilika som jag frösår samt med  persilja, dragon och salvia som för tillfället gonar sig hemma i köksfönstret. Färska kryddor är helt underbara att ha i överflöd på sommaren. IMG_2460

Taggfria björnbär bakom redskapsboden. Mums!IMG_2497

En snedseglad gräslöksplanta återfanns bakom komposten. Den har legat ned under en massa ris hela vintern, men hade redan i påskhelgen hunnit bli kraftig och fin. Om än lite sned…

Ungefär där tog första vårrustningshelgen slut och jag var dessutom tvungen att åka till sjukhuset för att få lite hjälp med andningen. Två heldagar med tungt trädgårdsarbete (jag satte även upp två staket och klippte diverse häckar) var inte vad min pollenallergi behövde.

IMG_2423Men, en vecka senare var jag tillbaka. Med mer medicin och ett något lugnare anslag i arbetet. Och vad mycket som händer på en vecka och vad det hade växt. Men vi odlar inte bara kirskål, även om man kan tro det när man ser den gamla komposten. Årets första rabarberskörd och naturligtvis årets första rabarberpaj i slutet av april. Inte fy skam!IMG_2647 IMG_2627 IMG_2626 IMG_2625 IMG_2597 IMG_2653 IMG_2594

IMG_2639 IMG_2640Ena sidan klippt, andra inte.

Så där. I helgen bär det av igen. Ryktet säger att jag kommer få klippa gräs och rensa bort kirs och brännässlor en masse. Men det allrs roligaste, det är äntligen dags att börja så!

 

 

 

Eken

20131013-113851.jpgEk, (Quercus robur, även skogsek, sommarek och stjälkek), är ett kraftigt lövträd som kan bli åtminstone tusen år gammalt. I Sverige förekommer också bergek (Quercus petraea). Eken tillhör familjen bokväxter.

Biologi
Eksläktet kännetecknas av fröet, ollonet, som är nötartat utan vita men med en läderartad fruktvägg, med basen nedsänkt i en fruktskål (cupola) vilken bildats ur det urholkade blomfästet och täckts med små fjäll.

Eken räknas som Skandinaviens största träd, med stam upp till 30 meters höjd och med en omkrets på runt 3 meter. Enstaka träd kan ha betydligt tjockare stammar, över 10 meter.

Eken växer i allmänhet långsamt och bär inte frukt förrän vid c:a 40–50 års ålder. Vid speciellt gynnsamma förhållanden, med näringsrik jord och god tillgång på sol, kan dock eken växa relativt snabbt även i Sverige och nå en höjd på 20 meter med en stamomkrets på 1 meter redan efter 50 år. Trädet är normalt avverkningsmoget efter c:a 150 år, men kan växa ytterligare i flera hundra år. När trädet börjar närma sig en viss höjd fortsätter det att växa på bredden på stam och grenverk. Vid mycket hög ålder börjar trädet att murkna inifrån och bli ihåligt, till gagn för många smådjur och insekter. Den murkna veden, s.k. mulm, kan uppgå till flera hundra liter på riktigt stora träd. Mer än 500 arter av insekter är direkt beroende av den murkna veden i gamla ekar. Ihåligheten ger den olägenheten att det blir omöjligt att exakt åldersbestämma riktigt gamla träd med den enkla metoden att räkna årsringar.

20131013-113843.jpg

20131013-113835.jpgStjälkekens löv faller om hösten, till skillnad från vinterekens. [Jo tack, det har vi märkt]

Utbredning i Europa
Eken växer i nästan hela Europa och kom in till Sverige för över 9 000 år sen.
I Sverige växer ek upp till biologiska norrlandsgränsen och på enstaka platser som planterad norr därom. Många av de anlagda ekskogarna i Sverige är av mellaneuropeisk proveniens[1]. Sveriges nordligaste naturliga ekbestånd finns vid Testeboåns nedre lopp i Gästrikland[2]. Det vitt spridda missförståndet att Dalälven skulle utgöra en nordlig gräns är direkt felaktigt; tvärtom skär Dalälven ekens nordgräns i rät vinkel vilket gör att ek växer ytterst sparsamt i stora områden söder om älven.

Ek i kultur och historia
Eken är kanske ett av de mest karaktärsfulla träden och det som mest tillbetts som heligt under religiösa former i Europa. Namnet på de keltiska läromästarna, druiderna, kommer från det grekiska ordet för ek, Dryas, eftersom det påstods att keltiska druider alltid hade med sig ekblad vid offer och dylikt.

Även inom den germanska språksfären måste eken spelat en stor roll, eftersom de flesta germanska språk delar ord för trädet och även ord som ligger nära; sålunda är exempelvis det svenska ekollon ursprungligen detsamma som det engelska acorn (som alltså inte har något att göra med corn).

20131013-113747.jpgUnder flera hundra år tillhörde alla ekar i Sverige kronan som skogsregale [även på Lövåsen?], eftersom virket användes till skeppsbyggnad, mest till krigsfartyg för den svenska flottan. Även Gustav Vasa beordrade plantering av ekar för framtida behov för skeppsbyggnad. Det var belagt med stränga straff för gemene man att hugga ner eller skada ekar. Även plantor hade samma skydd. Det åtgick cirka 2 000 ekar för att bygga ett större skepp, och tillräcklig tillgång och närhet till skeppsvarven blev tidigt ett uppmärksammat problem. Enligt kungligt plakat den fjärde augusti 1608 var straffet vid olovlig avverkning första gången 40 daler, andra gången 80 daler och vid tredje gången förlust av livet[3]. Detta är ett av skälen till att så många ekar som är flera hundra år har fått stå orörda i Sverige. Så sent som 1832 påbörjades en plantage av ekar på Visingsö, med samma ändamål att säkra virkestillgången till framtida krigsfartyg. På Visingsö planterades inom tio år totalt c:a 300 000 ekar, varav en stor del av beståndet finns kvar än idag. Efterfrågan på de stora mängder virke för skeppsbyggnad upphörde nämligen efter hand när skeppsvarven började använda järn och senare stål till fartygen fram mot slutet av 1800-talet. Ekplantagen, som idag upptar en areal på cirka 360 ha, förvaltas av Statens fastighetsverk.

20131013-113800.jpgEklöv har stundom använts som hedersmärke, med hänvisning till ekens ovan nämnda bakgrund som ”heligt träd” [jag gissar att de som hedrades med detta märke inte brukade behöva kratta upp eländet…]. Till exempel är det vanligt att generalpersoner inom olika försvarsmakter utsmyckas med eklöv. Svenska generaler, oavsett generalsgrad, bär fyra eklöv på fältjackans högra kragspegel.

20131013-113815.jpgTack för även detta, Wikipedia. Känn din fiende, som sagt. Synd att eländet är så förbannat ståtligt och vackert. Men Lövåsen lever onekligen upp till sitt namn så här års. Och det ger ju bra motion.

Den första frosten

20130920-122040.jpg20130920-122031.jpg20130920-122025.jpgSå kom den då. Även i år. Trots att det var sommar i luften för bara ett par dagar sedan. Den första frosten låg tät på bro och gräs när jag stövlade i väg till dasset i går morse.

Jag noterade det först efter att ha varit nära att halka utanför ytterdörren, bron blev såphal helt enkelt. Winter is coming, som de säger i GoT. Och visst kommer den, varje år, vare sig jag vill eller inte.

Men efter den första sekundens chock över det vita tunna täcket på marken lyfte jag blicken. Och då såg jag. Jag såg dimman som sakta steg över hästhagen. Jag såg solen som blekt och svalt steg över fälten. Jag såg hur det gnistrade i strån, löv  och spindelväv. Jag såg röken som steg ur min egen mun och det kändes som hela världen var nyfödd.

Och det kändes plötsligt inte så farligt.

Det kändes däremot kallt att slå ner stjärten på dasset, därom råder inget tvivel…